Närpolis blev fjärrpolis
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi var ganska många som tittade frågande på varandra och undrade vilken planet justitieministern kom ifrån. Vid samma tid hade nämligen Regeringen fattat beslut om att det skulle ske kraftiga besparingar inom polisväsendet. Dessa ledde bland annat till att antalet nyutexaminerade poliser minskade kraftigt. Samtidigt sades civilanställd personal upp vilket fick till följd att poliser flyttades från yttre tjänst för att överta de uppsagdas administrativa sysslor.
Jag och flera med mig valde att stå kvar på perrongen istället för att kliva på Freivalds tåg, som vi förutspådde skulle spåra ur. Vi sade helt enkelt upp oss och bytte yrke. När man nu läser i VT (25/4) om den havererade närpolisreformen är det kanske lockande att slå sig för bröstet och säga: "Vad var det vi sa!" Se bakåt bör man dock bara göra för att dra lärdom. Det är viktigare att se framåt och så fort som möjligt få polisväsendet på rätt köl.
På senare tid har allt fler röster höjts för återinförandet av en kommunal polis. Jag vet inte om det är en patentlösningen på problemet, men under alla omständigheter måste kommunmedborgarna få ett kommunalt, direkt inflytande över den del av polisverksamheten som bedrivs, eller i vart fall är tänkt att bedrivas, i kommunen och nära medborgarna. Det jag i första hand syftar på är bekämpandet av den så kallade vardagsbrottsligheten, och med inflytande menar jag en direkt styrning vad gäller ekonomiska medel, prioriteringar i verksamheten, antal polistjänster, etcetera.
Någon vill säkert genast måla upp problem i form av motsättningar mellan den tänkta kommunala polisorganisationen och en eventuell regional och/eller statligt styrd poliskår. Även svårigheter med informationsutbyte mellan de olika polisorganisationerna och revirtänkande kan säkerligen målas upp av de som vill bevara nuvarande ordning. Själv tror jag snarare att den "konkurrens" som eventuellt - men inte nödvändigtvis - skulle uppstå kan vara vitaliserande för poliskåren. Vi ser inte sällan exempel från andra verksamhetsområden där några kreativa beslutsfattare eller arbetstagare på nåder fått organisera och bedriva sin verksamhet på ett nytt sätt, och där det goda exemplet sedan leder till motsvarande förändringar på andra håll.
Om man på ett eller annat sätt skulle införa en kommunal styrning av den lokala polisverksamheten, skulle vi sannolikt få se många olika exempel på hur polisverksamhet kan bedrivas, både vad gäller brottsbekämpning, kostnadseffektivitet och förtroende hos respektive kommuns invånare. Och, kanske viktigast av allt, vi skulle kunna utkräva ett kommunalt ansvar för det fall verksamheten inte uppfyller kommuninnevånarnas krav och förväntningar. Hur ska vi kunna göra det i dag när det sitter beslutsfattare i Rikspolisstyrelsens korridorer i Stockholm och fattar beslut om till exempel prioriteringar hos den lokala polisen - nu senast att all yttre polispersonal ska ägna mer tid åt trafikövervakning. Möjligen vällovligt men är det det viktigast just nu i alla kommuner i landet, eller finns det annat som borde prioriteras högre i vissa kommuner? Varierar inte behoven från kommun till kommun?
Jag må framstå som enfaldig men jag hoppas och tror att vi kan verka för att Västervik inom en inte alltför avlägsen framtid kan utgöra en av flera kommuner där man på försök inför och senare utvärderar en kommunalt styrd polisorganisation. Om en sådan införs kommer jag inte att stå kvar på perrongen.
DEBATT
Ingemar Jeanlo, Västervik, företräder kommunpartiet vdm.