Neo behövs i Sverige
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sverige är världens mest socialdemokratiska land. Samtidigt finns en utpräglad individualism, som inte enbart är av godo, utan även kan uttryckas som rätten att göra vad man vill och låta andra ta konsekvenserna. Neo bryter mot båda dessa föreställningar.
Nog behövs det en regelbundet återkommande publikation som stärker självförtroendet hos de många svenskar som betraktar sig själva som stående till höger om regeringen, men som skäms en smula för detta. Som om det vore något fel att utbilda sig, jobba hårt, vara flitig och ta ansvar! Och sedan njuta av de livets bekvämligheter och nöjen som denna fantastiska värld kan erbjuda.
I premiärnumret tecknar Jan Söderqvist bilden av ett Sverige i förändring. När partipolitiken trängs i mitten, förändras svenskarnas värderingar och blir mer borgerliga. De höga skatterna är ett större problem i dag än i förra valrörelsen. Det är ansvarstagande på individuell grund och kapitalistiska dygder som ordhållighet, ansvar och företagande som är den starkaste trenden just nu. Få människor engagerar sig i kollektiva folkrörelser för att förbättra världen, och tur är väl det. Sådan masshysteri slutar sällan lyckligt.
Söderqvist beskriver vällustigt Marita Ulvskogs tal i Almedalen i somras. Socialdemokraternas partisekreterare pratade på det vanliga gamla viset, men kritiserade också modeskribenten Ebba von Sydow som definierat sig själv som arbetarklass i en intervju någon dag tidigare. Arbetarklass för att båda hennes föräldrar arbetade och hon själv likaså. En sådan klassanalys dög inte åt den gravt marxinfluerade Ulvskog, men för stora delar av svenska folket har klassanalysen inget som helst värde. Och varför skulle den ha det? Begreppet klass är helt godtyckligt och har knappt relevans ens i skolan nu för tiden.
Vilka är Neos läsare och prenumeranter? Ja, det är nog i huvudsak optimistiska och toleranta personer. Gnällspikar och inskränkta blir nog provocerade och förvirrade av budskapet.
Det finns en risk för att Neo blir ett storstadsprojekt och att idéerna inte får den spridning de förtjänar. Men nog borde det finnas intresserade läsare över hela landet och när 80 procent av svenskarna har tillgång till internet i hemmet är det bara att följa debatten på tidskriftens hemsida.
Välkommen till världen, Neo! Och välkommen till Sverige!
NY TIDSKRIFT