Nu gäller det att leverera
Generositet. Reinfeldts prestigelöshet blir en viktig faktor. Foto: Bob Strong /Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Oöverstigliga problem väntar: Maud Olofssons krav på en kvoterad regering, spelmonopolet, trängselskatten, kulturpolitiken och allt vad det är.
För att inte tala om det redan inledda tjafsandet om fördelningen av ministerposter, något som verkar sysselsätta många journalister på heltid dessa dagar. Det är naturligtvis oemotståndligt att spekulera i detta, men vi som läser det gör klokt i att hålla i minnet att det är just lösa spekulationer.
Det som sker fram till riksdagens öppnande då Fredrik Reinfeldt presenterar sin politik och sin regering sker nämligen i huvudsak bakom stängda dörrar. Förhandlingar mellan Allianspartierna, konkretiseringar och budgetberäkningar, diskussioner om tidsplaner och prioriteringar pågår och i brist på hård information får journalisterna ägna sig åt gissningslekar.
Det vore dumt att förringa de utmaningar som väntar Fredrik Reinfeldt och hans Alliansregering. Nu krävs det leverans av allt det som Alliansen vann valet på. Det finns ingen att skylla på längre.
Allt detta vet naturligtvis Fredrik Reinfeldt och hans kolleger i folkpartiet, kristdemokraterna och centerpartiet. Det är väl medvetna om exakt vad som står på spel.
Den första utmaningen ligger i själva regerandet, att regeringen håller ihop mandatperioden ut. Borgerlighetens svårigheter att hålla sams internt har fällt flera regeringar och innan Allians för Sverige bildades var frågan om regeringsdugligheten ett av socialdemokraternas starkaste argument. Nu är det tvärtom.
Läget är ett annat nu är det var 1978 eller 1981. Alliansen finns och den fungerar. De fyra partierna har arbetat fram fungerande redskap för att förhandla och för att lösa konflikter. Alla fyra - inte minst moderaterna som efter valet är större än de andra tre tillsammans - inser att ingen kompromiss fungerar i längden om inte alla parter känner att de fått ut något av den.
Fredrik Reinfeldts prestigelöshet kommer att vara en viktig framgångsfaktor för Alliansregeringen. Generositet är nyckelordet här - hellre släppa in från sig lite mer av vad man måste enligt mandatfördelningen än att stenhårt hålla på sin "rätt".
Det Olofssonska kravet på varannan damernas i regeringen är därför lite förvånande. Detta är inte tillfället att ställa den typen av krav, även om vi inte vet hur allvarligt det är. Ultimatum är alldeles fel sätt att påbörja samarbetet, något Maud Olofssons kolleger och rådgivare förhoppningsvis lyckas förklara för henne omgående.
Den andra - och större - utmaningen är de politiska förändringar som måste ske i Sverige och som Alliansen hittills varit eniga om. Men det är en sak att skriva manifest. Nu är det skarpt läge och förändringarna måste komma fort. Skolan måste förbättras, jobben måste komma, bidragsberoendet och utanförskapet måste minska. Det är bara fyra år till nästa val och fyra år är ingen lång tid i politiken. Om regeringen inför valet 2010 inte kan visa resultat kommer väljarnas dom att bli hård.
Nu måste Alliansen visa vad den går för. Det blir ingen andra chans.