Den kinesiske nobelpristagaren Liu Xiaobo fick år 2010 frågan vad han uppfattar att Franska revolutionen 1789 haft för betydelse för västvärlden. Svaret han gav var att det återstår att se, till reporterns och förmodligen de flesta läsares förbluffning. Kanske är det ändå inte så konstigt i ljuset av att den kinesiska civilisationen är cirka 4 000 år gammal och därmed har ett längre och djupare perspektiv på de långa linjerna i historien, än vi som anser att franska revolutionen är näst intill hedenhös i dag.
Franska revolutionen kulminerade i det så kallade skräckväldet då den första "industrialiserade massavrättningen" (av flera i vår historia) ägde rum. Det var en extrem yttring under upplysningstiden, den tid som nog de flesta västerlänningar anser att den mer än något annat har format vår civilisation.
Somliga samhällsvetare har hävdat att Sverige för sin del aldrig genomgick upplysningstiden. Argumentet går i stora drag ut på att under 1600- och 1700-talen var det endast en försvinnande liten klick stadsbor i vårt - då - glesbefolkade jordbruksland diskuterade de nya idéerna från kontinenten.
Det skulle innebära att Sverige inte alls är "världens modernaste land", som vi själva så gärna vill tro, utan snarare relativt efterblivna i civilisationshänseende. Två exempel på att vi eventuellt bara lever i ett "uppdaterat medeltidssamhälle" med en bibehållen "medeltidsmentalitet" (exemplen är fler) är dels att vi svenskar är ovanligt benägna att böja oss för auktoritet snarare än argument, dels vår oförmåga att kunna skilja mellan person och sak.
Däremot verkar det nu på 2010-talet faktiskt som att en allt större del av folket - i synnerhet den nu unga generationen - börjat reflektera själva över vad som är lämplig politik med utgångspunkt i ideologier, på ett sätt som endast kan jämföras med upplysningstiden. Detta är faktiskt i stor utsträckning tack vare Socialdemokraternas högskolepolitik, som medfört att alla i dag har möjlighet att studera på högskola. Men lika betydelsefullt, om inte mer, är förstås Internet - som till slut brutit det socialistiska maktmonopol vilket under hela efterkrigstiden hämmat svensk samhällsdebatt.
En observation som de flesta vid det här laget gjort, många med stor häpnad, är att konservatismen i dag både har fått fotfäste i svenska medier och väcker ett engagemang hos de yngre. Givetvis hänger detta intimt samman med ett allt friare debattklimat, och det har Alliansen haft stor betydelse för.
Faktum är att konservatismen också är på stark frammarsch runtom i Östeuropa. I Sverige är vi vana att jämföra oss med väst snarare än öst. Men förutom de politiska erfarenheterna av decenniers oavbruten socialism (förvisso av olika slag) är det värt att betänka att vi delar en hel del historia med länderna på andra sidan Östersjön. Flera av de forna öststaterna har en nära historisk koppling till Sverige - medan Upplysningstiden pågick under 1600- och 1700-talen var vi ganska framgångsrika i ambitionen att göra Östersjön till ett svenskt "innanhav". Jag har många gånger förvånats över hur positivt "Sverige innan Poltava" omtalas av dagens östeuropéer.
För att parafrasera afrikanens dotter Kissy i Alex Haleys berömda verk Rötter: man måste veta varifrån man kommer för att kunna förstå vart man är på väg. Jag tror faktiskt vi kan förvänta oss att Östeuropa kommer få allt större betydelse för Sveriges utveckling framöver, och att vi tillsammans med dem nu under de närmaste decennierna kommer att börja genomgå en stor intellektuell politisk samhällsförändring liknande upplysningstiden. Gott så! Men låt oss hoppas att vi då har hunnit lära både av vår egen och andras historia.