Och vart tog skattesänkningen vägen?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är lite av innehållet i den politiska plattform som Västerviks styrande fempartikoalition presenterade i fredags.
Plattformen är på många sätt ett glädjande och positivt dokument. Men den väcker också frågor. Framför allt: Vad hände med skattesänkningen? Före valet var kommunalrådet Harald Hjalmarsson och moderaterna mycket tydliga med att en sänkning av kommunalskatten stod högt på åtgärdslistan efter en valseger.
Väljarna gav idén med beröm godkänt och moderaterna mer än fördubblade sitt väljarstöd i Västervik. Men i plattformen sägs ingenting om någon skattesänkning. Varför?
Kan det vara så att förslaget stött på patrull i koalitionen och att Hjalmarsson helt enkelt inte får ihop en majoritet för att sänka skatten? Det vore så fall mycket tråkigt.
Det kan också vara så att Harald Hjalmarsson och moderaterna har ändrat sig och inte längre tycker det är lika viktigt att sänka kommunalskatten. Det vore ännu tråkigare.
Kanske är det så att det finns kommunala satsningar och projekt planerade som äter upp skattesänkningsutrymmet?
Oavsett vilken förklaringen är måste Västerviksborna få ta del av den. Den totala tystnaden i plattformen om skattesänkningar under mandatperioden är illavarslande. Väljarna glömmer inte vad som lovades i valrörelsen.
Talet om konkurrensutsättning föranleder också frågor. Någon gång kommer koalitionen att bli tvungen att konkretisera sina tankar och faktiskt tala om vad som ska konkurrensutsättas och hur det ska gå till. Ju förr det sker, desto bättre.
Konkurrensutsättning tar tid att genomföra. Upphandlingar ska ske enligt lagens bestämmelser och det hanterar man inte på en kafferast. Det arbetet måste komma igång nu och politikerna måste staka ut vägen.
Ett annat frågetecken är södra infarten och vad koalitionen egentligen tänker sig. Kanske var det på grund av den som socialdemokraterna förlorade makten 2002, kanske inte.
I vilket fall borde koalitionen vara tydligare med vad man vill och hur man tänker innan man sätter det på pränt.
I plattformen talas det lite vagt om att kommunen kan tänka sig att skjuta till pengar. Här börjar varningslamporna genast blinka. Det står nämligen ingenting om hur mycket eller under vilka förutsättningar, utan bara att möjligheten finns.
Närmare besked ska vi få i strategiplanen. Men skrivningen i plattformen är manna för staten och Vägverket. Om Västerviks kommun är beredd att finansiera infarten innebär ju det att behovet av statliga medel blir mindre, trots att det rätteligen är en statlig angelägenhet.
Statens vilja att investera i infrastruktur i vår region är ju som vi vet knappt märkbar, möjligen har den ökat något i och med regeringsskiftet.
Men risken finns att södra infarten blir mycket dyr för skattebetalarna i Västervik, om den nu på allvar aktualiseras.