Och vem tar avstånd från förtrycket?
Inte okomplicerat. I euforin över lönsamma affärer får man inte glömma den brutala kinesiska regimen. Foto: Jeff Widener/Pressens bild
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Här har det för övrigt redan varit igång ett tag. Redan vid VT:s och Tjustgalans Tillväxtdag den förste juni avslöjade Västerviksföretagaren Roger Axmon att han låg i startgroparna med ett nytt holdingbolag, finansierat av kinesiskt kapital. Det är samma intressen som står bakom superprojektet i Kalmar.
Vilken fortsättningen blir för Västerviks del återstår att se. Att någonting är på gång är uppenbart, vilket framgår på nyhetsplats i dagens tidning.
Det gäller bara att inte låta sig solkas av det politiska Kina.
Av det som sagts tonar det fram en bild av Kalmar som ett Kinas kommersiella fönster mot Europa. De kinesiska entreprenörerna har för avsikt att bygga och driva ett grossistcentrum för tusentalet företag, som där skall exponera sig för den europeiska marknaden. Därutöver bland annat bostäder, ett hotellkomplex och restauranger, framgår det.
Det spekuleras i 800 nya jobb, i det långa loppet, för att hålla verksamheten igång.
Det ter sig maffigt, onekligen.
Kalmar har konkurrerat med bland andra Amsterdam om etableringen, enligt de uppgifter som är i svang. Med tanke på att Kalmar län, enligt den konventionella visdomen, ligger i en problematisk kommunikationsskugga, är det inte ointressant, att de kinesiska investerarna verkar se det precis tvärtom.
Det är klart, att skall man ro någonting av den här kalibern i hamn, duger det inte att ligga på latsidan. Och det som nu bär frukt är en långvarig och intensiv bearbetning av kinesiska kontakter från regionförbundets och Kalmar kommuns sida, förefaller det. Och skulle någon tvivla på att ansatsen är seriös, tycks det i Barometern-OT som om regionförbundets Kinakurir Magnus Gustafson vågar ta gift på det kinesiska kapitalets ärliga avsikter.
Det är begripligt att det socialdemokratiska kommunalrådet Johan Persson kråmar sig framför tv-kamerorna - i all ödmjukhet, naturligtvis. Också för sina exekutiva hjälpredors räkning. Gissningsvis är det inte en slump att bomben bringas att brisera just nu, så här en månad före valet. Glöm inte vem som fixade 800 nya jobb till kommunen. Efter tre dygns stenhårda förhandlingar.
Budskapet kan knappast missförstås. Inlindat eller inte.
Kanske lättare att överse med det som verkar vara ett inte alldeles ovanligt kalmaritiskt problem: att den politiska ledningen gärna går vid sidan av reguljära demokratiska processer in sina utbyten med affärsvärldens storfräsare.
Det blir för den skull inte mera rumsrent att företagsetablerare på ens den här nivån får politiska favörer, som inte kommer andra till del. Men det kan man väl inte misstänka vare sig Kalmar eller andra kommuner, eller ens regionförbundet, för?
Lika lite får man låta sig politiskt förblindas av euforin över nya profitmöjligheter och jobb. Sanningen är att de kinesiska affärsintressena är redskap för en brutal diktatur, som tar kål på politiska motståndare och tvångsaborterar kvinnor, som blir gravida fler gånger än vad regimen tillåter. Exempelvis
Det betyder inte att det är fel att göra affärer eller ha andra former av öppet utbyte. I bästa fall undergräver det efterhand det kommunistiska tyranniet. De politiska makthavarna på vår sida bör i anständighetens namn notera det önskvärda i detta och göra glasklart att de inte är megafoner för den kinesiska regimen.
Om de nu själva - som i Kalmar och Västervik - vill bli betraktade som seriösa.