Odenberg låter sig mästras
Tack, Bodström. Var detta verkligen nödvändigt? Att låta frågan om skyddet för den personliga integriteten avgöras genom en författningsteknisk finess? Det hade varit så oerhört mycket bättre för alla om regeringen dragit tillbaka sitt avlyssningsförslag självmant, eller ännu hellre aldrig lagt fram det.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Då läggs förslaget på is i minst ett år, vilket förhoppningsvis räcker för att regeringen och försvarsminister Mikael Odenberg ska besinna sig.
Förslaget har sågats av i stort sett alla experter. Dels av tekniska skäl: det går inte att separera trafik, som passerar utlandet, från trafik som inte gör det. Lagen blir verkningslös eftersom minsta barn kan ladda ner avancerade och i princip oknäckbara kodprogram från internet, och så vidare.
Men den främsta kritiken har rört integritetsaspekterna. Vi vill helt enkelt inte att staten ska kunna övervaka och avlyssna oss på det sätt lagförslaget ger möjlighet till.
Man ska dock inte inbilla sig att socialdemokraternas agerande dikteras av någon större omsorg om rättssäkerheten och den personliga integriteten. Vi får inte glömma att förslaget ursprungligen arbetades fram av ett socialdemokratiskt justitiedepartement och att Thomas Bodströms meritlista på rättsäkerhetsområdet är allt annat än imponerande.
Nej, det handlar om att ta hem politiska poänger på regeringens bekostnad, att jäklas lite, på ren svenska. Och det tycks de lyckas bra med.
Så otroligt onödigt att ge dem den chansen.