Jag är både markägare och jägare. Jakt är en av mina högtidsstunder och jag kommer väl ihåg min första vildsvinsjakt. Så spännande att åka till Blekinge för att skjuta mina första grisar på drevjakt. Men nu är vildsvinen överallt! Jordbruket är särskilt utsatt nu när spannmålen är i mjölkmognad, spannmål och majs är ju deras favoritgröda.
Vem har ansvaret för att minska stammen och därmed skadorna? Det har du och jag som jägare. Vi är många som tillsammans kan hindra att problemet växer oss över huvudet. Jag, och många med mig, känner en stor oro över ökningen av grisar men framförallt över det ointresse som finns på många håll att jaga dem. Efter ett par kalla vintrar har antalet säkert minskat något men en rekyl är redan på väg. Många telefonsamtal som berättar om mycket stora kullar bäddar för något som, om det inte blir en vargavinter till, kommer att ge oerhörda problem och kostnader för lantbruket men även för golfbanor, trädgårdar och trafikanter.
Jag håller med Jägareförbundet om att det nu är läge att skjuta så mycket yngre grisar det bara går. Senare i höst måste vi också skjuta suggor, det är de som är gasen och bromsen. Men vilka ska göra det när jägaren börjar tröttna? LRF skjuter inte en enda gris utan det är jägarna, mig inkluderat, som ska göra det. Här måste till krafttag. Det hörs väldigt lite om Jägareförbundets insatser för att förmå oss jägare att hjälpa till att minska stammen, särskilt nu när vildsvinen invaderar åkrarna med stora skador till följd.
Nu har vi chansen efter dessa två stränga vintrar. Om vi inte lyckas skjuta av tillväxten på ca 90 procent av kullarna får det förödande konsekvenser för vår levande landsbygd. Nej, ut i åkrarna och skjut så mycket ni orkar nu när nätterna är ljumma och innan ni (vi) blir beordrade av myndigheter. Jag vill ha en lagom livskraftig vildsvinsstam där skador i trädgårdar, golfbanor, åker och betesmark är ett minne blott. Ställer ni upp?