DEBATT: Öholms klavertramp

Siewert Öholm häller i ett VT-inlägg galla över Al Gore och hans miljöengagemang. Al beskrivs som en socialistisk individkränkare och jämförs med helvetesförkunnande frikyrkopredikanter av modell 50-tal. Det är sant att många ledande politiker verkar ha anammat halleluja-stuket när det gäller retorik och Al som har politik i blodet är definitivt inget undantag. Siewerts jämförelse i övrigt är ett klumpigt klavertramp.
Vi som är av äldre årgång minns nog frireligiösa predikanters fördömande av allt vad vetenskap hette. Det gick inte att ifrågasätta skapelseberättelsen. Vetenskap var djävulens bländverk. Det var inte ett läkarbesök som skulle rädda dig från världslig plågor utan handpåläggning, böner och din blinda tro. Det gav stundom tragedier som följd.

Al Gore grundar tvärs om sin "predikan" på vetenskapliga rapporter och empiriska studier av vilket mycket också utgör grunden till FN:s klimatdokument. Om det är en domedagspredikan är upp till "varje fri och tänkande individ" att bedöma men Al redovisar själv en tro på att mänskligheten klarar de utmaningar vi står inför. Att det sedan finns de som tar för sig av uppståndelsen i miljöfrågor genom sensationsrubriker i kvällstidningar, försäljning av utsläppsneutralisering och annat spekulativt är inget att förvåna sig över.

Men Siewerts inlägg för tankarna till ett annat fenomen i det förflutna. Det fanns på medeltiden de som brändes på bål för att ha ingått förbund med djävulen. En sådan dödssynd kunde vara att förvrida synen på medmänniskor och få dem att i god tro bli det ondas hantlangare. Som sagt, varje tid har sitt eget behov av helvetespredikanter - och av djävulslakejer.

Debatt: Öholms klavertramp