DEBATT: Öka kunskaperna i norska och danska!

Svenskan är ett relativt litet språk med endast omkring nio miljoner utövare - och då är den svensktalande befolkningen i de nordiska grannländerna inkluderad.
Den svenskspråkiga litteraturen, utbildningen precis som kulturutbudet på svenska har således en ganska begränsad målgrupp. Ett förhållande man ganska snart skulle kunna förändra.
Om vi ser till norskan och danskan är det runt elva miljoner människor som har sitt huvudspråk bland dessa.
Många människor i Finland har svenska som modersmål, eller förstår det ändå. På Färöarna är en mycket stor del av befolkningen kunniga i danska. På Island är det många som har ett skandinaviskt andraspråk.

Det är uppenbart att en större ömsesidig förståelse av de skandinaviska språken skulle öka det kulturella, och även det kommersiella, utbytet över nationsgränserna.
Hur ser då studierna av danska och norska ut i dagens svenska skola? Långt ifrån tillräckliga!
Allt för ofta får vi uppleva det pinsamma faktum att svenskar, inte sällan ungdomar, föredrar att tala engelska när de träffar någon från Danmark. Det är en kraftig, och helt onödig, avståndsmarkering från det danska och det är ett underkännande av den svenska skolundervisningen.
Den svenska läroplanen konstaterar att "de nordiska länderna utgör en geografisk och kulturell enhet med en i stora stycken gemensam historia och med utvecklat och omfattande samarbete på många områden i samhället. Undervisning om språken i de nordiska länderna skall därför ingå i arbetet."
Enligt läroplanen ska det "nordiska inslaget" i svenskämnet börja redan på lågstadiet, och eleverna "bör efter hand få sådana kunskaper i danska och norska att de förstår lättare texter, kan ta del av radio- och tv-program samt vågar samtala med människor som talar danska eller norska".
Dessutom framgår att "på alla stadier skall eleverna få ta del av texter på danska och norska, i början genom uppläsning av läraren, eller via ljudband, film, tv eller video, så småningom också genom egen läsning."
Målsättningen är högt ställd och skulle innebära ett antal undervisningstimmar i veckan. Jag vågar dock påstå att vi i dag befinner oss långt ifrån läroplanens rimliga målsättning. Dessutom borde det också på gymnasiet finnas timmar avsatta för ytterligare förkovran i danska och norska.

Förmånen att på ett tidigt stadium kunna lära sig läsa, lyssna och förstå danska och norska skulle enligt min mening vara en stor investering i syfte att främja ett utökat framtida samarbete och utbyte - såväl yrkesmässigt som på universitetsnivå. Dessutom skulle de skandinaviska språken och den skandinaviska kulturen värnas och utvecklas.
I sammanhanget kan idén väckas om en gemensam skandinavisk tv-kanal som sänder program på svenska, norska och danska. Syftet skulle vara tvåfaldigt. Dels att bidra till att man i de skandinaviska länderna förstår de skandinaviska språken, dels att öka kunskaperna om varandra.
De skandinaviska språken i de nordiska länderna är sedan gammalt ett obligatoriskt inslag i undervisningen och ett huvudmoment i ämnet svenska för hela grundskolan.
Jag anser att vi måste återföra studierna i norska och danska högt på schemat såväl på grundskolan som i gymnasiet!

Debatt: Öka kunskaperna i norska och danska!