DEBATT: Oljan får allt större politisk betydelse

Oljan och naturgasen får allt större betydelse för både demokratiska och auktoritärt styrda staters in- och utrikespolitiska ställningstaganden. Dessa naturtillgångar finns huvudsakligen i auktoritärt styrda stater som Ryssland med stora tillgångar i både västra och östra Sibirien, Saudiarabien, Iran och flera afrikanska stater, exempelvis Nigeria och Sudan.
Då efterfrågan på olja och gas snabbt ökar från det auktoritärt styrda Kina innebär detta att respekten för mänskliga rättigheter blir åsidosatta mer än tidigare. När Kina 1978 övergav den marxistiska planekonomin till förmån för marknadsekonomin började landets ekonomi blomstra för att under åren före och efter millennieskiftet vad bruttonationalprodukten (BNP) beträffar under flera år nå tvåsiffriga tillväxttal. Landets enorma energibehov har medfört att Kina nu köper upp delar av olje- och gasfält i afrikanska stater som Nigeria och Sudan och gör sonderingar i andra afrikanska stater. Medan demokratiskt styrda stater har starka betänkligheter att köpa olja från Sudan där regeringen bedriver blodiga förföljelser mot folkminoriteterna agerar Kina som om inget hänt. Om några årtionden torde Kina tillsammans med Indien tillhöra världens ekonomiska stormakter med stort inflytande på världspolitiken. Kina finansierar nu stora delar av de gigantiska amerikanska budget- och bytesbalansunderskotten genom uppköp av amerikanska statspapper.

Det auktoritärt styrda Ryssland är världens största producent och exportör av naturgas och landets reserver anses motsvara 25 till 30 procent av världens produktion med de islamistiska mullornas Iran på andra plats. Landet har även stora reserver av olja i hela Sibirien och är världens näst största oljeexportör efter det strängt islamistiska Saudiarabien. Höga energipriser och exportskatter har under de senaste åren starkt förbättrat Rysslands ekonomi och landet utvecklas nu till en ekonomisk stormakt med det politiska inflytande som detta innebär. Gasledningar från Ryssland svarar för stora delar av de europeiska ländernas energiförsörjning. Flertalet av dessa ledningar går genom Ukraina. Gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina kring årsskiftet då Ryssland minskade gastillförseln till Ukraina drabbade därför även flera europeiska länder. Dessa har insett faran av alltför stort energiberoende av Ryssland och avser nu att i större utsträckning själva svara för sina energibehov.
Kärnkraftsfrågan har fått förnyad aktualitet. I Storbritannien talas nu öppet om satsningar på kärnkraft. I Tyskland kräver många politiker omprövning av beslutet att all kärnkraft skall vara avvecklad till omkring år 2020. Är det i detta läge rimligt att ansvariga politiker i Sverige under mandatperioden 2006-2010 påbörjar kostsam avveckling av våra återstående tio kärnkraftverk?

Som ovan nämnts har den islamistiska republiken Iran stora reserver av både gas och olja som möjliggör för Irans regering att med pengar muta och utöva utpressning mot andra länder samt köpa teknik från dessa. Helt nyligen har de styrande beslutat att landet skall återuppta den sedan drygt ett år avbrutna forskningen om anrikning av uran. Höganrikat uran kan användas till framställning av kärnvapen. Iran har deklarerat att landet inte har för avsikt att skaffa kärnvapen men tillverkar samtidigt missiler som kan bära sådana vapen. Iranska kärnvapen skulle bidra till ökad instabilitet i Mellanöstern och även uppmuntra politiska rivaler som Egypten, Saudiarabien och Irak att följa efter.
Storbritannien, Frankrike och Tyskland tänker föra upp frågan om Irans tilltänkta urananrikning i FN:s säkerhetsråd. Kommer då Ryssland och Kina att inlägga sitt veto? Båda länderna har goda förbindelser med Iran. Ryssland har stora investeringar i Iran och bygger där ett kärnkraftverk. Kina importerar tretton procent av sin olja från Iran. Ett i bästa fall möjligt kompromissförslag kan vara att Ryssland anrikar det uran som Iran behöver för att driva kärnkraftverk. Men skulle en sådan lösning tillfredsställa landets islamistiska ledning som har tydliga ambitioner att förvandla landet till en regional stormakt med stort inflytande över regionens muslimer?
Att världens energitillgångar har stor betydelse för staternas och speciellt stormakternas utrikespolitik är inget nytt men många länders snabbt stigande efterfrågan av energi gör att dragkampen om energitillgångarna i världen i större omfattning än tidigare kommer att påverka världspolitiken.

Debatt: Oljan får allt större politisk betydelse