DEBATT: Om vådan av fritt handelsflöde

Ett fritt flöde av varor över gränserna kan ställa till med problem och besvikelser. Rejäla besvikelser upplevde jag själv helt nyligen och för tio år sedan.
Jag tycker om att laga mat och när jag upptäckte en, för mig, helt ny olivolja med citronsmak på köksbänken hos vår värdinna i Italien kunde jag inte låta bli att prova. Vanligtvis gillar jag inte färdiga kryddblandningar, men oljan med citronsmak var en smaksensation.
Sådan olja ville jag absolut ha med mig hem, men den var inte helt lätt att hitta eftersom värdinnan glömt vilken affär hon köpt den i. Så vi brakade runt i hennes lilla, pigga italienare på trottoarlösa medeltidsgator. Ibland öppnade sig bebyggelsen och där kunde det ligga ett varuhus. Vi besökte flera stycken innan vi hittade den begärliga oljan. Vi köpte två flaskor.
Med en glasburk kretensisk honung i färskt minne paketerades flaskorna med citronolja rejält. Efter resan till Kreta, för några år sedan, var smutstvätten i den ena resväskan ovanligt svårtvättad. Men å andra sidan luktade den härligt av timjankryddad nektar från Kretas höga bergsplatåer.

På hemvägen landade vi i Nyköping, snacka om bekvämt. Man är hemma innan bilen blivit riktigt varm. I Gamleby centrum skulle vi bunkra färskvaror efter semestern och inne i butiken hörde jag plötsligt ett klingande skratt från min hustru.
Hon stod framför en hyllrad och pekade. Med ett fånigt flin på läpparna följde jag hennes pekfinger och såg den ena olivoljan efter den andra, smaksatt med citron... Där fanns inte mindre än tre fabrikat, varav en sorts flaska var identiskt med de som förhoppningsvis låg hela i vårt bagage (jodå, oljeflaskorna höll).

Ännu värre var det för tio år sedan då vi besökte Tyskland över påskdagarna. Jag skulle köpa en present till min älskade syster och jag ansträngde mig verkligen utöver det vanliga. En delikatess skulle det vara, hade jag bestämt, och jag letade i en köplada, stor nog att föda hela Niedersachsen.
Alla som känner mitt förhållande till stora affärer vet vilken uppoffring jag gjorde. Jag travade upp och ner längs avenyerna inne i affären och försökte välja i det gigantiska utbudet.
Till slut fastnade jag för en stor, läcker salami med vitt omslagspapper. Den skulle passa. Trodde jag.
När överlämnade gåvan såg min syster måttligt imponerad ut, och jag undrade varför i flera dagar. Ända till jag gick in i Ica-butiken på Gamleby centrum. Där, mitt på charkuteridisken, i ögonhöjd fanns en hel trave med exakt likadana salamikorvar. Till samma pris...

Debatt: Om vådan av fritt handelsflöde