27 personer tillfrågades (17/2) av Västerviks-Tidningen vilka frågor som kommer bli valets viktigaste? 26 av dessa nämner frågor som direkt rör välfärd och sysselsättning. Bland välfärdsfrågorna återfinns; äldreomsorgen, pensionerna, sjukvården, socialförsäkringarna, skolan och barnomsorgen. Underbemanningen inom välfärdssektorerna går som en röd tråd bland de svarande. När det gäller arbetslösheten är ungdomsarbetslösheten det viktigaste. Att arbetslösa inte skall bli utnyttjade som gratis arbetskraft nämns också.
Undersökningen visar två mycket intressant saker. Den första är ”välfärdsfrågans” sprängkraft. Vilka beslut som fattas gällande välfärd och sysselsättning har direkt inverkan på människors liv. Mer än några andra frågor. Genom att välfärdspolitiken, dvs. nedskärningar kontra satsningar har en direkt inverkan på arbetslösheten, växer frågorna samman. Välfärdsfrågan är därmed vår tids största stridsfråga.
För det andra visar VT:s undersökning vår tids största politiska paradox; att lika samstämmig som befolkningen är i behovet av satsningar på välfärdssektorerna, lika ovilliga är det politiska partierna att göra detta. Detta erkänns givetvis inte öppet. Under kommande månader kommer vi få höra politiker från vartenda parti i fullmäktige, dyrt och heligt lova sitt fulla engagemang i frågan. Men om vi tittar på hur de olika partierna ställt sig i välfärdsfrågan så är bilden en annan. Oavsett om det rört äldre-, handikapps-, barnomsorg eller skola har alla de i varierande omfattning röstat för nedskärningar sedan 2002 – även när de formellt sett varit i opposition.
Störst skuld bär givetvis Hjalmarsson och hans Moderater. Under första tiden ställde de borgerliga småpartierna sig lydigt bakom varenda nedskärning. När äktenskapet börja gnissla hoppade Kronståhl och hans sossar, under skydd av ”ansvarstagandets” vita skrud in i deras ställe. Sedan dessa har ofantliga nedskärningar röstats igenom. Över 200 heltidstjänster har skurits bort från kommunens välfärdsområden. Även Sverigedemokraterna har ställt sig bakom det mesta Hjalmarsson gjort, samtidigt som de såklart också sparkat nedåt mot de som flytt misär, krig, folkmord och elände. Vänsterpartiet har velat och förvandlat principiella konflikter till personliga, samt klagat på stavfel och formuleringar i Hjalmarssons dokument. Som sagt, lika samstämmiga som medborgarna är om välfärdsfrågans betydelse – lika samstämmiga är nedskärningspolitikerna i sitt agerande som medborgarnas direkta fiender. ”Fiender” kan kanske låta lite väl hårt tilltaget, men med tanke på välfärdsfrågans direkta betydelse är det inte långt ifrån sanning, förvisso en obekväm sådan.
Endast ett parti har konsekvent gått i linje med vad de flesta medborgare inser vara nödvändigt. Endast ett parti har principiellt motsatt sig varenda nedskärning av välfärden och ökning av arbetslösheten. Endast ett parti har offensivt vågat stå upp för satsningar i välfärden för att bekämpa arbetslösheten, förbättra välfärdsservicen och med servicen välfärdsarbetarnas arbetsmiljö. Detta parti är Socialisterna – Välfärdspartiet och vi avser återkomma i debatten under kommande månader, för att med ökad tydlighet konkretisera de krav vi rest och hur vi resonerar kring dem.