Onödig bostadsbrist bakom Riksbankens räntehöjningar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Riksbankens ledning med nytillträdde riksbankschefen Stefan Ingves och första vice riksbankschefen Eva Srejber har på senare tid tydligt signalerat att de vill ha ett stopp för den kraftiga uppgången på bostadsmarknaden. Deras vapen för att lyckas med det är att höja räntan.
Riksbanken har sett sig tvingad att höja räntan för att kyla ned marknaden, vilket även kyler ned andra delar av samhällsekonomin och till exempel bromsar tillväxten av nya jobb och håller tillbaka den privata konsumtionen. Räntehöjningarna är inte en långsiktig lösning så länge utbudet av bostäder är fortsatt lägre än efterfrågan på ett eget hem. Lösningen är istället att bygga mer och på sätt öka utbudet, och därmed minska behovet av höjda räntor.
Varför byggs det då inte fler nya hus? I ett läge där räntorna är relativt låga, det är billigt med nyproduktion och intresset för ett eget boende är på topp borde intresset för att bygga själv vara stort.
En tydlig förklaring går att spåra. Det råder stor brist på attraktiva tomter som får bebyggas. Kommunerna vill i många fall släppa till mark. Men här agerar ofta länsstyrelserna bromsklossar och på grumliga miljö- och kulturhistoriska grunder hindrar byggnation i många attraktiva lägen.
Ett exempel på situationen där miljömässiga hänsyn har gått för långt är det överdriva skyddet av så kallad sjönära mark. Det är väldigt svårt, i det närmaste omöjligt, att få bygglov för sjönära mark. Detta trots att kommunerna har stora arealer av sådan mark som skulle kunna frigöras för att få igång husbyggnationen.
Problemet kanske kan illustreras med att enligt svenskt sjöregister är det totala antalet sjöar större än 1 hektar över 95 000 stycken. Räknar man även in norska och finska sjöar som har avrinning i Sverige blir talet en bit över 100 000 sjöar. Sjöarna i Sverige utgör drygt nio procent av landets totala yta, vilket motsvarar omkring 40.000 kvadratkilometer.
Att kommunerna då stoppar byggnation vid sjönära mark stoppar effektivt utvecklingen av husmarknaden och leder till bostadsbrist. Det finns ytterligare exempel på motsvarande absurditeter.
Hänsyn skall även tas till kulturhistoriska värden när bygglov ges. Efter rivningen av Klarakvarteren kan vi se att det finns ett värde i att kommunerna tar dylika hänsyn, men pendeln har slagit över för långt.
Hänsyn skall tas till kulturhistoriska värden, men det innebär inte att landskapet skall frysas i samma form för överskådlig framtid. Det måste finnas utrymme för utveckling och en levande bygd.
När kommunerna tillåter ökad byggnation på attraktiva tomtlägen ser vi också att husbristen kan minska, med följande avkyld fastighetsmarknad och ett minskat behov för Riksbanken att försöka styra prisutvecklingen på fastighetsmarknaden med räntevapnet.
DEBATT
Anders Dahl är vice ordförande i Svensk Trähusindustri och vd för Willa Nordic.