Opinion på rätt väg
Ingen förnyelse. En Sifoundersökning gör förvisso inget trendbrott och det är alldeles för tidigt att börja tala om borgerlig återhämtning på allvar. Men den väljarbarometer som presenterades i Svenska Dagbladet på söndagen ger en indikation på att Mona Sahlin kanske inte ska räkna med nerförsbacke hela vägen fram till valet 2010.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sahlin och hennes strateger vet ju lika väl som kollegerna i de fyra alliansparterna att en hel del av de väljare socialdemokraterna förlorade i valet 2006 inte aktivt ville ha en borgerlig regering, de ville mest bli av med Göran Persson - vilket är fullt förståeligt. Nu när han är borta finns - tror Sahlin - inga hinder för dem att återvända till socialdemokraterna, vilket mätningarna under vintern och våren visar att de har gjort.
Men det gäller för socialdemokraterna att behålla dem, och det är i det perspektivet som Sifos väljarbarometer är så intressant. Möjligen trodde nyblivna partiordföranden Sahlin att det bara var att dra på med lite traditionell klasskampsretorik, stoppa in en rejäl portion skattehöjningar, lägga till en skvätt av den där speciella sahlinska folkligheten (ni minns, den som gör att det är "häftigt" att betala skatt), tala ut i våra vanligaste kvällstidningar och vips skulle man ha väljaropinionen som i en liten ask.
Sahlin har varit väldigt tydlig med exakt vad som kommer att hända efter en socialdemokratisk valseger 2010. Fastighetsskatten och förmögenhetsskatten återinförs. Värnskatten blir kvar. Mer pengar ska in i bidragssystemen, arbete, förkovran, utbildning och framgång ska bestraffas. Det sahlinska pratet om företag och hur viktigt det är med ett gott näringslivsklimat har inte gjort några som helst avtryck i den politik hon företräder.
Men kanske blir det inte riktigt så enkelt. Alla de socialdemokratiska väljare som tröttnade på sitt parti hösten 2006 gjorde det inte på grund av Göran Persson. Det gjorde det eftersom det blev allt mer uppenbart att socialdemokraterna faktiskt inte har några lösningar att komma med. Och Sahlins första två månader som partiordförande bekräftar den bilden.
Nytt ansikte, samma gamla trötta politik.