Orättvis kritik av Bush
President Bush. Carolin Dahlman menar att det är orättvist att kritisera Bush, i ljuset av andra ledare i världen. Bilden visar Bush som lämnar regeingsplanet Air Force One i fredags på väg till sin ranch i Crawford.Foto: Jerry Larson/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om det inte vore för Amerikas förmåga att agera skulle vi fortfarande se Saddam Hussein vid makten i Irak. Eller förresten. Vi skulle förmodligen inte se så mycket om Irak alls i media, eftersom det fortfarande skulle vara ett slutet land där människor knappt vågade röra sig av rädsla för repressalier. Än mindre uttala sig negativt i tv.
Att George Bush är en töntig, korkad stridspitt är ju övertydligt, det säger ju alla kolumnister. Men vem är Hugo Chavez? Kim Il Sung? Hu Jintao?
När BBC World frågade folk från 27 länder vad de ansåg om andra länders inflytande i världen kom det fram att den gängse uppfattningen var att USA hade mer negativt inflytande än Nordkorea eller Kina.
Vad beror det på, när det faktiskt händer så mycket obehagligt i andra delar av världen. Några exempel:
Venezuela: I maj stängdes en av de mest populära tv-kanalerna. I stället tog det statliga Teves över, och man startade sina sändningar med artister som sjöng sånger som hyllade presidenten Hugo Chavez. Journalister får inte längre "förolämpa presidenten". Chávez själv tycker dock att det är okej att förolämpa andra. På ett FN-möte pratade han om Bush som djävulen, och vid ett annat tillfälle kallade han Tony Blair "Hitlers närmaste allierade". När han besökte Iran fick han medalj av president Ahmadinejad.
Iran: Mahmud Ahmadinejad styr ett land som bestraffar unga kvinnor för att de visar för mycket av sina smalben. Han vill utplåna Israel från kartan och ifrågasätter hela judeutrotningen under Hitler.
Sudan: Här pågår strider sedan 2002 mellan rebellgrupper och regeringsstödd milis. Våldtäkter, massflykt och 300 000 döda! Sudans president heter Omar al-Bashir. Har ni hört någon tala illa om en herr al-Bashir på någon middagstillställning på sistone? Njaaa.
Zimbabwe: Robert Mugabe har styrt landet till ekonomisk katastrof. Hyperinflation och en arbetslöshet som ligger på 60-85 procent. Han har tagit över land från de vita för att dela ut till folket, men det är mest hans egna kompisar som fått del av kakan.
Kina: Nyligen kom den kinesiske presidenten till Sverige och några lärde sig hans namn: Hu Jintao. Till viss del uppmärksammades även att Kina har en president som styr folket respektlöst. I mars fick kineserna till viss del rätt att äga privat, men det var inte tillåtet för medierna att skriva om detta. Presidenten har listat 20 ämnen som journalister inte får rapportera om.
Da Vinci-koden stoppades efter att ha spelat för fulla hus i tre veckor. Alldeles för poppis, tyckte politikerna. Kina är också ett land i desperat behov av energi, vilket leder till att man flirtar med regeringen i Sudan, till exempel.
Nordkorea: Kim Jong-Il gillar inte demokrati, men däremot gillar han film. På 70-talet ville han lära sig mer om filmproduktion, vilket fick honom att helt sonika kidnappa två sydkoreanska filmare för att få gratislektioner. Nordkoreas ledare samlar på Harley Davidsons och limousiner, medan folket lever i total fattigdom.
George Bush är däremot demokratiskt vald av ett fritt folk. Amerikaner är beredda att offra sina döttrar och söner för att världen ska bli en bättre plats att leva på. Gör det dem till bovar? Till och med större bovar än King Jong-Il i Nordkorea eller Ahmadinejad i Iran? Jag undrar.