Jag har blivit klar med en ny bok, den tolfte i ordningen, min sista om Västervik och Tjust. Den heter ”Gamla gårdar och släkter i 1800-talets Westervik” och berättar på 352 sidor och med 346 bilder om staden, dess liv, medborgare, byggnader och stora som små händelser under årens lopp. Mycket av det som står i boken är okänt för dagens västervikare som i många fall i texterna skulle kunna spåra anförvanter, i varje fall ta del av fakta om gångna tider och berättelser som på ett eller annat sätt berör dem själv.
Att leta fram textunderlag till boken har tagit mycket lång tid. Det gäller också bilder. Fotokonsten låg i sin linda under 1800-talets förra hälft och tog fart först mot slutet av århundradet. Därför har det i flera fall blivit nödvändigt att hitta alternativ i form av målningar, tryck med mera.
En lång rad museer och institutioner har anlitats och prissättningen har genomgående varit mycket modest. Som mest har jag exempelvis betalat Stockholms stadsmuseum 300 kronor för en färgbild. Jag har bra rabatter som författare och forskare inskriven vid Stockholms universitet.
I slutfasen visade det sig att tio bilder fattades, bilder som jag gärna skulle vilja ha från museet i Västervik. Olof Nimhed och styrelsen krävde för dessa 1 500 kronor för bild och publiceringsrätt, alltså totalt 15 000 kronor. De pengarna har jag inte, särskilt som boken blir mycket dyr att trycka. I sammanhanget bör nämnas att Nimhed krävde 100 kronor bara för att ta fram en bok jag ville titta i.
Med Nimheds och museistyrelsens prissättning skulle jag alltså tvingas betala drygt 15 000 kronor för dessa tio bilder. Taget i ett större perspektiv skulle värdet för de 346 bilderna i boken då bli 648 750 konor inklusive mervärdesskatt.
Kostnader för tryckning och så kallad prepress uppgår till 250 000 kronor. Totala kostnaderna skulle med Nimheds och museistyrelsens prisuppfattning bli 897 500 kronor. Räknat på en upplaga 1 000 exemplar skulle priset bli 898 kronor per exemplar. Säljs boken genom bokhandeln kräver denna 125 procent i vinstpåslag. Räkna själva!
Vem skulle vilja betala en sådan fantasisumma? Inte ens Nimhed och museistyrelsen.Speciellt bör påpekas att jag inte har lagt på någonting alls för allt mitt eget arbete av och till sedan 1970-talet med insamling fakta, författande, redigering, fotografering, grafisk formgivning, ombrytning, cmykning och så vidare.
De tio efterfrågade bilderna har jag tvingats ersätta med andra, sämre alternativ. Jag har gjort klar boken utan dessa. Den ligger ombruten och färdig att trycka. Några pengar till det har jag inte heller. Det blir väl ingen annan råd än att jag får ta till min deleteknapp, vad det lider.