Att det råder stor oro på de finansiella marknaderna torde inte ha undgått någon. Kurserna på världens börser faller och i Sverige är det inte minst industriföretagen som tagit stryk.
Situationen påminner inte så litet om det som inträffade 2008 då ekonomin helt gick i baklås och bara inom vår bransch försvann 60 000 arbetstillfällen. Visst vände siffrorna uppåt under slutet av 2009 och under 2010 men vi är ännu inte tillbaka där vi var innan förra krisen och nu står vi alltså eventuellt inför ett nytt fall. Att i ett sådant läge på central nivå slå fast tvingande nivåer och bestämmelser som parterna lokalt har att rätta och packa sig efter, tyder inte bara på bristande verklighetsinsikt utan framstår som oseriöst och oansvarigt. Hur mycket man som enskild företagare eller medarbetare än önskar, kan förstås inte lägre eller uteblivna vinster för företaget resultera i högre löner.
Vi ska också komma ihåg att även under förra krisen, så fick de som alltjämt hade jobb reallöneförbättringar. Vi från Teknikföretagen vet att det finns stor kompetens och insikt ute på företagen. Det gäller både hos arbetsgivarna och de anställda. De vet hur det går på det enskilda företaget, vilka insatser och åtgärder som passar bäst för att stärka konkurrenskraften och därmed öka möjligheten för företagen att vara kvar och kanske även växa i Sverige. Det ligger i företagarens intresse och det ligger i de anställdas intresse. Där finns inte några motsättningar. Därför är det viktigt att ge dem förutsättningar att fatta de beslut som är bäst lämpade och det gör de bäst utan bindande pekpinnar från Stockholm.