Östersjön behöver tid för återhämtning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När det blir sommar och Östersjöns alger blommar pratar alla om vårt sjuka hav. För vart år som går blir det allt mer tydligt att slemmiga alger, igenvuxna badvikar och döda havsbottnar håller på att ersätta rika fiskebestånd och rent vatten. Om Östersjön inte längre går att bada och fiska i töms hamnarna, byarna avfolkas och det blir svårt att köpa lokalt fångad fisk. Östersjön mår inte bra - överfiske, föroreningar, övergödning, klimatförändringar, oljeutsläpp och förstörelse av livsmiljöer och havsbottnar har gjort sitt.
Enligt EU:s miljömyndighets beräkningar är 75 procent av Östersjöns kommersiella fiskebestånd överfiskade. Ett exempel är torsken i östra Östersjön - i år har det internationella havsforskningsrådet ordinerat nollkvot på det östra beståndet, eftersom det är nära att kollapsa. Varje år görs sådana rekommendationer som ska ligga till grund för de kvoter som sedan beslutas i EU. Kvoterna som sätts av ministrarna ligger dock varje år mycket högre - 2006 var torskkvoten mer än 200 procent över rekommendationerna. Det om något är ett bevis på att vi har ett systemfel i hur vi vårdar vårt sjuka hav.
Regeringen har tagit fram en strategi och Naturvårdsverket en aktionsplan för att komma åt problemen med havsmiljön. Man har föreslagit åtgärder och tagit fram tidsplaner. Än så länge har man dock inte lyckats nå problemets kärna, nämligen att Sverige inte har någon samlad lagstiftning för havsmiljön. Dessutom är havet uppdelat mellan Östersjöländerna och faller till sin största del under EU. Därför behövs en stark EU-lagstiftning med en effektiv gränsöverskridande förvaltning där miljöhänsynen kommer i första hand.
Nu ligger en ny marin strategi som lagförslag inom EU. Förslaget behöver stärkas på flera punkter och bland annat erkänna vikten av skyddade områden för bevarande av havets resurser. Det är upp till regeringarna runt Östersjön att se till att detta förslag verkligen ger en förändring.
Havet behöver tid för återhämtning och återuppbyggnad av de ekosystem som havererat och de arter som hotas. Marina reservat är ett nyckelverktyg för det ändamålet. Med marina reservat menas områden som fredas från alla destruktiva mänskliga aktiviteter, precis som naturreservat på land. Greenpeace har tagit fram förslag på var marina reservat bör ligga i Östersjön och har arbetat aktivt för att de ska bli verklighet. Om till exempel fiskestopp införs i områden som är viktiga för fiskens livscykel, gynnar reservaten också fisket utanför det skyddande området, eftersom bestånden sprider sig utanför reservatsgränserna.
Utöver marina reservat så behöver Östersjöländerna även ta hand om havet utanför reservatsgränserna. Miljöhänsyn måste tas i alla sammanhang och försiktighetsprincipen behöver beaktas strikt. Samspelet mellan arter är viktigt när man beslutar om fisket; det räcker inte att bara se till en isolerad art. Fisket bör reduceras till skonsamma fiskemetoder som inte tar upp mer fisk än vad haven klarar, ger minimal bifångst och inte förstör bottnar och ekosystem. Kontrollen av svartfiske måste bli bättre. Sjöfarten behöver regleras bättre. Och sist men inte minst: Östersjön är inte en soptipp - det måste bli slut på föroreningar.
Tyvärr hotas de reformer som kan rädda Östersjön av starka särintressen. Fiske-, olje- och sjöfartsindustrin med flera är oroliga över att miljön ska börja prioriteras och att de därmed ska förlora ensamrätten till beslut på områden som de traditionellt har förvaltat relativt självständigt. Motståndet kommer att bli hårt.
DEBATT
Ida Udovic är talesperson för Greenpeace.