Otålighet och uthållighet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Huruvida USA skiljer sig från andra demokratier på den här punkten kan förstås diskuteras. Det hör ju till demokratins väsen att man kan ändra på det man ogillar.
Otåligheten begränsar handlingsfriheten för USA:s ledare. I Irak, som en gång i Vietnam, tvingar hemmaopinionen fram en ny politik.
Men är motgångarna inte dramatiska och blodiga, som i Irak och Vietnam, och i mindre skala som i Somalia 1993 och i Libanon tio år tidigare, då är det snarare beständigheten i amerikansk utrikespolitik som är det slående.
När genomsnittsamerikanen och Vita huset är i samklang håller USA ut, även när resultaten tycks utebli.
När president Bush tisdag 28 november besökte Estland, för att fara vidare till Natos toppmöte i Riga, var det ett slags kvitto för amerikanerna på värdet av uthållighet.
USA erkände aldrig rättsligt att Baltikum införlivats med Sovjetunionen.
Det är Bushs andra besök i Lettland. Tidigare har han varit i Litauen. Över huvud taget har USA visat en anmärkningsvärd omsorg om tre små stater vid Östersjön, vars öde skulle kunna tyckas oväsentligt, ja kanske till och med ett hinder, för en supermakts globala agerande.
Långt från Baltikum är Burma, Myanmar, ett annat exempel på USA:s uthållighet, som det ser ut mot alla odds, mot USA:s egna krassa intressen.
Baltikum gick mot sin befrielse när det 1990 hölls val i Burma. Efter nästan 30 år av diktatur hade det sena 80-talets globala demokrativåg tvingat militärregimen till reträtt. Aung San Suu Kyis parti vann 80 procent av platserna i parlamentet.
Men regimen vägrade erkänna resultatet. Juntan, som först kallade sig "Statliga rådet för återupprättande av lag och ordning", och nu heter, ännu vackrare, "Statliga rådet för fred och utveckling" har med metoder på hela skalan av terror och trakasserier hållit sig kvar vid makten.
Aung San Suu Kyi, som tilldelades Nobels fredspris, är symbolen för det motstånd - som nu undergrävs av en omvärld ivrig att sälja vapen och köpa råvaror.
Men USA står fast. Burma kallas en människorättskatastrof och ett hot mot den regionala säkerheten. På USA:s initiativ fördes Burma i september upp som en permanent fråga på dagordningen för FN:s säkerhetsråd. Kina, Ryssland, Qatar, Kongo-Kinshasa röstade mot och Tanzania avstod.
Länderna i Burmas grannskap, nu även Indien, ogillar USA:s och EU:s försök att påverka Burmas regim med isolering och sanktioner. De har ju hur som helst inte fungerat. Men tydligt är att Burmas grannar prioriterar annat än friheten för Burmas folk.
Stora fyndigheter av naturgas har påträffats utanför Burmas kust. Indien och Kina tävlar om kontrakt. Kina planerar att dra en oljeledning via Burma, för att få ett alternativ till vägen via Malackasundet för oljan man köper från Mellanöstern.
Ekonomiskt och storpolitiskt har läget förbättrats för regimen i Burma.
Men USA ger inte upp.
Fotnot. Silc, Svenskt internationellt liberalt centrum, har nyligen publicerat "Järnfjäril" , om Burma och Aung San Suu Kyi. Författare är i hemlandet Singapore förföljde demokratiaktivisten Chee Soon Juan. I en efterskrift berättar Jenny Hedström om arbetet bland flyktingar från Burma i Thailand. Hedström är medgrundare till en svensk förening för människorätt i Burma. Av alla som flytt därifrån finns omkring 300 i Sverige.
Utrikes
Bo <Ture Larsson