På barnets bekostnad
FAMILJELIV. I helgen har det hållits faderlöshetskongress i Sverige. Bara namnet antyder vilken radikal omvälvning familjelivet har genomgått.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Arrangörerna, organisationen Pappa-barn, går till attack mot ett av den svenska livsstilens tabun: de påtalar den psykiska ohälsa som är följden av att skilsmässobarn mister sin kontakt med fadern.
I officiell svensk samhällsdoktrin förutsätts ju annars barnen automatiskt må bra av skilsmässor. Liksom det förutsätts att det där med manlig eller kvinnlig förebild i familjen inte spelar någon roll; gjorde det det skulle nämligen argumenten för homosexuellas adoptioner försvagas betydligt.
Men tyvärr, även om organisationen tydliggör sådana ideologiska ihåligheter underblåser den på andra sätt samma slags ingenjörsmässiga människosyn den attackerar.
I barnens namn hävdar man att fäderna borde tilldelas lika stor tillgång till barnen som mödrarna.
Så enkelt är det inte. Det är inte givet att barnet mår bättre av exakt lika stor tid hos fadern som hos modern i två hem än av ett riktigt. Det som påstås vara för barnets bästa handlar egentligen handlar om någon vuxens behov.
Så länge det är lika lätt, och till och med kulturellt uppmuntrat, att skilja sig som det är i Sverige i dag, är det svårt att med handen på hjärtat påstå att Sverige är ett så barnvänligt land som vi gärna vill intala oss.