På estraden i politik och musik
Passar bättre på krogen. Lena Philipsson med sexualskämt i svenskarnas vardagsrum. Foto: Anders Wiklund/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kristdemokraterna förknippas nog mer än andra partier med den goda tesen att allt som är lagligt inte är lämpligt. Tyvärr finns det kristdemokrater som vill gå längre, och lagstifta mot hädelse - religionskränkning.
I Sifo minskar avståndet mellan regeringstrojkan och alliansen ännu en gång. Det beror matematiskt på centerns svårighet att omsätta i väljarandelar alla de lovord Maud Olofsson fått bland de borgerliga vännerna för sin förmåga att hålla ihop och leda sitt parti.
Rådet till alliansen är att fortsätta att hålla grytan kokande. Gärna extraturer där så är motiverat utifrån ett partis politiska profil och speciella personliga kompetens, men basen ska vara stadig, samordnad aktivitet.
Det är möjligt att tolka Sifo i ljuset av Konstitutionsutskottets nu avslutade förhör om tsunamin. Nu är det nog så att de allra flesta tycker det är ovärdigt att tala om att vinna och förlora på en katastrof för enskilda och för Sverige. Men det är klart att det som hänt påverkat synen på den nuvarande regeringens kompetens. Samt att denna påverkan för länge sedan är införlivad av väljarna i deras syn på partierna.
Även om svenska politiker generellt inte är estradörer av de slag som förväntas i vissa andra parlament har de nu avslutade KU-förhören varit vad som proffsen kallar "bra TV" - en dramatisering med i rollerna de verkliga aktörerna. Fler svenskar än förut torde ha insett att politik är viktigt.
Kanske anar TV 4 en ny trend, av intresse inte bara för dans utan även politik, eftersom man mitt i vinter-OS och dagen efter Melodifestivalens start drog samman partiledarna till debatt.
Säga vad man vill om partiledardebatter - men ingen risk finns att deltagarna försöker vinna poäng på sexualskämt. Och med undantag för statsminister Göran Persson tycks våra partiledare inse att man skall akta sig för att uppfattas kränka eller försöka göra sig lustig på någon annans bekostnad.
Fast är det inte märkligt: reglerna tycks snarare skärpas för vad politiker kan säga i det offentliga rummet, samtidigt som andra aktörer testar, ja träder över alla gränser.
Ett exempel är Melodifestivalen. Efter vad som bjöds i Leksand, musikaliskt men framför allt av den/dem som skrivit manus åt presentatören Lena Philipsson, finns det nog en och annan som beklagar att det inte går att förlänga OS till över Melodifestivalens final 18 mars.
I OS har det bjudits på guld. Melodifestivalen börjar med grodor.
Melodifestivalens start bekräftar vad många av oss nog redan vet: det finns ingen "civilisationernas kamp", däremot en kamp mellan dem som uppträder civiliserat och dem som uppträder ociviliserat. Oavsett i vilken så kallad civilisation man lever i.
Inslag i Lena Philipssons text hade passat bättre i en krogshow framåt midnatt.
Ännu en liten tid kan vi trösta oss med vinter-OS som ger underhållning med substans och sinne för civiliserat uppträdande. OS hade faktiskt positivt inflytande också på Melodifestivalens första omgång. Det var distans och självironi i Peter Jihdes och expertkommentatorn Niklas Wikegård analys av varför det gick som det gick för Martin Stenmarck i Kiev i fjol, med bäring på årets Eurovision Song Contest.
Det gäller, som det påpekades, att vara rätt placerad. I Melodifestivalen är man det hemma i våra vardagsrum, inte på krogen.