DEBATT: På plats utanför domstolens port

Gunnar Strömmer är nöjd. När Högsta Domstolen nyligen gav hans ideella stiftelse Centrum för rättvisa rätt mot Uppsala universitet i fallet med de studenter som vägrats plats för att andra kvoterats in, kunde han räkna in sin hittills största skalp. Och Centrum för rättvisa har ingen brist på andra fall där de företräder enskilda.
Men vilken effekt kommer Uppsalafallet att få?
- Helt klart får det betydelse. Effekten inom högskolan är att man har upphört med kvotering, och från politiskt håll har man förtydligat att lagstiftningen heller inte var tänkt att utnyttjas för att kvotera. Det offentliga utredningsarbetet har också påverkats. Inte minst vad gäller arbetslivet och frågorna om positiv särbehandling har man förhållit sig till Uppsalafallet på ett hoppingivande sätt.
Sverige är ju inte direkt känt för att värna den enskildes rätt gentemot stat och stora organisationer. Och det är ju i grund och botten därför Centrum för rättvisa skapades för några år sedan.
Har synen på individens rättigheter ändrats under de senaste åren?
- Det finns både positiva och negativa trender. Det positiva är att europeiska konventionen för mänskliga rättigheter är svensk lag sedan 1995. Det har fått genomslag dels i form av konkreta rättsfall, dels har man över huvud taget kunnat märka ett nytt klimat bland domstolar och jurister där mänskliga rättigheter beaktas på ett helt annat sätt än tidigare.
- Oroväckande är i så fall den allmänna debatten. Trenden går mot att luckra upp det individuella rättighetsskyddet till förmån för grupprelaterade rättigheter. Enskilda grupper pekas ut som särskilt svaga och skyddsvärda och inför dessa står den enskildes rätt sig ofta slätt. Speciellt diskussionen om kön och etnisk bakgrund har haft flera tveksamma inslag.

Många ser gärna det hela partipolitiskt, men Strömmer vill inte "skylla" det svenska tillståndet på socialdemokratin.
- Den svenska rättspositivismen, i vilken domaren inte ser till något annat än lagens rena bokstav är en förklaring till vårt svaga rättighetsskydd. Samtidigt som man skall veta att just den inställningen också har lett till att Europakonventionen har fått ett väldigt snabbt genomslag i Sverige. Är den lag är den ju lag.
- Men i grund och botten har Sverige ingen tradition av att värna enskildas rättighet mot staten. När man genomförde grundlagsreformen var det ju en kompromiss, de borgerliga har varit benägna att se mer till näringslivsfrågor än till principer om rättigheter. Och nu när vi har en ny grundlagsutredning på gång ser vi hur borgerligheten är mer intresserad av att diskutera valsystemet än att värna rättigheterna.

Men vad händer nu när vi har fått en borgerlig regering? Blir det inte bättre?
- Det kanske till och med blir värre. I alla fall när det gäller den negativa föreningsrätten, alltså rätten att slippa vara medlem någonstans. Det är flagrant att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i praktiken tar ställning för facket i konflikten kring salladsbaren i Göteborg, den som är försatt i blockad. Det gör han utan några egentliga kunskaper om vilka omständigheterna är. Vilket man måste ha för att avgöra om ägarens rättigheter kränks eller om konflikten är legitim.
- För vår verksamhets skull spelar det ingen som helst roll vem som sitter vid makten. Logiken i politiskt beslutsfattande leder till att politikens intressen går före principer om individuella rättigheter.
Centrum för rättvisa lär alltså knacka på Högsta Domstolens port även framöver. Som väl är.

Debatt: På plats utanför domstolens port