DEBATT: Pålagor motverkar ökat ansvarstagande

Premiepensionen infördes år 2000 och är en del av den pensionsuppgörelse som slöts mellan fem riksdagspartier. Meningen är att den enskilde genom eget aktivt val ska placera reserverade 2,5 procent av lönesumman i maximalt fem fonder. Det är ett sätt att uppmuntra och mana löntagaren att ta ett personligt ansvar för en del av utvecklingen av den framtida pensionen. Vår globala kvartalsekonomis turbulenta svängningar samt fondförvaltarnas varierande skicklighet bidrar - förutom det egna fondvalet - till utfallet av den framtida premiepensionen.
För närvarande får man byta fonder obegränsat antal gånger utan tillkommande avgifter.
Nu föreslår dock Premiepensionsmyndigheten (PPM) en avgift om 20 kronor per fondbyte som sker utöver fyra fria fondbyten per år (ett per 90:e dag) eftersom allt fler, om än en klar minoritet, byter fonder allt oftare.

Alla premiepensionssparare svarar nu solidariskt lika för kostnaderna inom systemet. Ska den passiva majoriteten bekosta den aktiva minoritetens fondbyten?
Att inte bara fondförvaltningen utan även fondbytena medför vissa kostnader måste man rimligen ha varit medveten om redan från början. Mera tveksamt är väl om man verkligen räknat med att allt fler - själva eller via förvaltarbolag - skulle inse värdet av aktiva fondbyten?
Medvetenheten om att de allmänna framtida pensionsvillkoren blir njuggare ökar och det gäller därför att ta ett mera aktivt ansvar för sin ekonomi på sikt. Det motverkas genom ytterligare pålagor.
Att en majoritet av pensionsspararna skulle bli medvetna om detta ansvar var väl just vad pensionsarkitekterna förväntade sig genom sina reformförslag!

Debatt: Pålagor motverkar ökat ansvarstagande