Pär Nuders politiska illusioner
Stabilt. Alliansen knappar in i opinionen. Det är vad som allmänt uttyds ur de siffror opinionsinstitutet Skop presenterade på onsdagen. De rödgröna får tillsammans 48,9 procent mot regeringspartiernas 46,8. Det är 0,6 procentenheter bättre för Fredrik Reinfeldts lag sedan förra mätningen.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla förändringar, alltså varje värde för varje parti, ligger nämligen inom felmarginalen. Det enda man kan säga är att det verkar som om opinionen är mycket stabil just nu. Det händer med andra ord ingenting. Från ett borgerligt perspektiv är det lika bra att erkänna det.
Men det finns ingen överhängande anledning att bekymra sig heller. Gårdagen bjöd nämligen på en lika tydlig bild av de svårigheter oppositionen har när det kommer till kritan.
Ingen samlad opposition fanns i sikte när skuggbudgeterna presenterades i går. Det var tre partier, socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, som agerade vart och ett för sig.
Inget intryck har uppenbarligen tagits av att den borgerliga alliansen framgångsrikt kunde jämka sig samman till en regeringsduglig enhet under förra mandatperioden - trots att Mona Sahlin låtit förstå att hon insett poängen i det.
Men den socialdemokratiska mentaliteten verkar vara ett hinder. När partiet som vanligt gör ett stort nummer av sina framtidsplaner finns inte de två tänkta samarbetspartierna med i bilden alls. När partiets siffernisse Pär Nuder lägger ut texten kring förmögenhetsskatten och fastighetsskatten och myndigt förklarar att socialdemokraterna kommer att presentera ett helt nytt skattesystem till nästa val, då är de parlamentariska realiteterna helt bortglömda.
I vilket skede av arbetet kring det nya skattesystemet kommer vänsterpartiet och miljöpartiet att bjudas in för att delta i utformningen? Hur skall en vänsterregering klara att gå i land med något sådant utan att alla parter i koalitionen står bakom? Men varken Pär Nuder eller för den delen någon annan verkar ha snuddat vid tanken på att socialdemokratin inte längre kan agera i ensamt majestät.
Det kan bli ett nog så besvärligt uppvaknande när det väl drar ihop sig och hårdare krav börjar ställas på vänsterns regeringsalternativ. I det perspektivet är dagens opinionssiffror inte bara till gagn för partiledningen, för de kan i historiens ljus nämligen komma att lastas för att ha bidragit till en alltför stor socialdemokratisk arrogans och påföljande felbedömningar av den politiska verkligheten.