Partiledarvåndorna inget internt problem
Partledarkandidat. Ska Mona Sahlin vinna för att ingen annan vill? FOTO HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om det socialdemokratiska partiledarstrulet vore en rent intern partiangelägenhet skulle man kunna avfärda spekulationerna, enkäterna och de motstridiga beskeden med ett trött leende ""jaja, nu är de oense igen. Berätta något nytt i stället!"
Men så är det inte. Partiledarval är sällan det, i synnerhet inte för socialdemokraterna och i synnerhet inte nu. I september 2006 gjorde socialdemokraterna ett historiskt uselt val och förlorade regeringsmakten. Man behöver inte vara expert på politisk strategi eller pr-konsult för att begripa hur viktigt det är att studsa tillbaka efter en sådan förlust - att komma igen fort. I stället har Sverige stått utan politisk opposition i månader medan socialdemokraterna våndats och bråkat. Inte så att Fredrik Reinfeldt och hans regering fått vara ifred - det oppositionsvakuum de socialdemokratiska politikerna lämnat efter sig har ju deras fackliga kompisar raskt fyllt.
Nu verkar det som om Mona Sahlin kommer att bli socialdemokraternas nästa ledare. Inte så mycket därför att medlemmarna aktivt önskar det utan därför att alla andra har sagt nej. Wallström har sagt nej, precis som Jämtin, Messing, Bodström och Lundby Wedin.
Sahlin blir kanske en bra partiledare. Visserligen vet vi inte mycket om vad hon kan och vill göra, det vi vet bygger på tidigare utspel och uttalanden. Hon "älskar partit" och tycker det är "häftigt" att betala skatt. Hon tillhör socialdemokratins högerfalang, vilket säkert retar en del. Hon är aktiv EU-förespråkare, vilket också är en nagel i ögat på somliga.
Hon har vid flera tillfällen visat prov på dåligt personligt omdöme, något man kan bedöma på olika sätt. Men å andra sidan - om problem med privatekonomin diskvalificerar för politiska uppdrag får vi inte många politiker kvar.
Tiden mellan den 18 september 2006 och partikongressen den 17-18 mars 2007 är förlorad för socialdemokraterna. Sex månader då partiet hade behövt synas, märkas och ta tillbaka förlorad mark. I stället har de interna problemen helt fått dominera.
Kanske kan socialdemokratin studsa tillbaka med Mona Sahlin som ledare så att Sverige får en fungerande opposition igen. Vi hoppas det - politiken är bra mycket tråkigare när fienden lämnar walkover.