Måndagen den 30/6 ställde jag en fråga till kommunfullmäktige (KF) på allmänhetens frågestund. Den var av principiell art och handlade om att det inte är så lyckat att politikerna själva bestämmer sina arvoden. Det vill säga ett försök att få ledamöterna att reflektera över den demokratiska aspekten i detta och samtidigt bidra med en tankeställare över deras agerande som röstboskap.
En arvodesberedning finns, med en medlem från varje parti, som ger sitt partis förslag på nivån på arvodet. Gruppen skall sedan försöka enas om ett gemensamt förslag som sedan skall fastställas i kommunfullmäktige.
Efter denna berednings senaste möte kom socialdemokraternas förslag till allmänhetens kännedom genom att en av de ingående partiernas företrädare bröt någon typ av tyst hederskodex, sägs det. Personen ansåg att detta förslag, som skulle kosta skattebetalarna tre miljoner kronor årligen, vilket motsvarar sex lärartjänster, borde komma till medborgarna kännedom. Förslaget drogs sedermera tillbaka. Men hade det kommit upp i kommunfullmäktige, där alla socialdemokrater och moderater med partipiskans hjälp klockrent klubbar igenom alla egna framlagda förslag, så hade denna extrema höjning nu varit ett faktum.
Flera oppositionsföreträdare redovisade nu på KF-mötet att de varit emot denna stora höjning och det fanns också ledamöter som ansåg att fullmäktigearvodena borde beredas av andra och på ett annat och mer demokratiskt sätt.
Vad det gäller agerandet som röstboskap så hävdade några att man skall rösta som sitt parti även om ens personliga ansvar och samvete säger något annat. Denna gamla sedvana skulle man alltså inte få bryta om man inte är "framkryssad" på valsedeln till sin plats i fullmäktige. Detta trots att alla är överens om att fullmäktigemandatet är personligt.
Någon ledamot ansåg också att väljarna röstat på ett parti och detta måste man vara strängt trogen för att visa på sitt ansvar gentemot väljarna. En annan ledamot påtalade dock att man inte heller riktigt kan lita på vissa partier här i Västervik då dessa mitt under en mandatperiod helt kan byta agenda och samregera med partier som har helt motsatt ideologi!
Så min uppmaning till ledamöterna var och är att emellanåt släppa partipiskan och funktionen som röstboskap och med ansvar oftare rösta enligt sin personliga övertygelse och sitt samvete. Samtidigt behöver man dock visa på större öppenhet och mera transparens i alla sina verksamheter och varför inte också inkludera medborgarna mer i beslutsprocesserna. Då skulle vi kanske slippa allt hysch hysch runt i kring många känsliga frågor och vi skulle alla kunna känna oss mer delaktiga i utvecklandet av vårt fina samhälle.