Pengar i plånboken eller bättre hälsa?

"Mera i plånboken innebär inte bättre levnadsvillkor, bättre hälsa eller längre liv. Det blir i dessa avseenden sämre, dessutom ökar spädbarnsdödligheten, tonårsgraviditeterna, våldsbrotten och drogmissbruket i samhället, det är detta som tillväxten leder till och som våra politiker i sin okunnighet tvingar på oss!", skriver Jan-Olov Bernhard nedan.

Tillväxt diskuteras.Foto: Scanpix

Tillväxt diskuteras.Foto: Scanpix

Foto: Jessica Gow / SCANPIX

Västervik2010-03-03 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har vid ett antal tillfällen påtalat det orimliga i att vi i västvärlden bygger vår tillvaro på en ekonomi som innebär ständig tillväxt. Som individ kan man ju alltid önska sig att morgondagen skall erbjuda "bättre" villkor än i dag, men tillämpat på hela jorden måste man ju inse det orimliga, eftersom ständig tillväxt inte har något tak, medan däremot jordens resurser är begränsade. Skall vi kräva tillväxt för vår del innebär det att jordens resurser plundras eller att några andra undan för undan får lov att avstå, men vilka ska det vara? Jag har även påpekat det orimliga i att tillväxten är större för den som redan har mycket, än för den som har begränsade resurser, ett förhållande som innebär att ojämlikheten i samhället ständigt ökar. Detta är ett statistiskt påvisat förhållande helt i strid med den märkvärdiga inställningen "att bara vi som är rika blir ytterligare lite rikare ska nog de nu fattiga kunna resa sig ur sitt armod". En märklig inställning som möjligen är tillkommen för att freda det egna samvetet.Resultatet av ständig ekonomisk tillväxt är alltså att vår jord plundras samt att ojämlikheten människor och regioner emellan ökar, och frågan är då, är det ett pris vi är beredda att betala för att få det lite "bättre" i morgon? Om vi nu får det bättre vill säga!Det finns säkert många människor som anser att det är helt i sin ordning: "Vi följer ju bara reglerna". Men jag undrar vad deras barnbarn kommer att säga.Det är kanske inte så underligt om obetänksamma politiker försöker locka väljare med tillväxt och mera i plånboken. Det är så enkelt - men det är oansvarigt, det finns statistiskt underlag som visar att det är kontraproduktivt. Mera i plånboken innebär inte bättre levnadsvillkor, bättre hälsa eller längre liv. Det blir i dessa avseenden sämre, dessutom ökar spädbarnsdödligheten, tonårsgraviditeterna, våldsbrotten och drogmissbruket i samhället, det är detta som tillväxten leder till och som våra politiker i sin okunnighet tvingar på oss!Nu är det inte tillväxten i sig som orsakar allt detta, det är den med tillväxten sammanhängande ojämlikheten i fråga om resurstillgång som resulterar i stress, girighet, avundsamhet och konkurrensbeteende som har den mer direkta, negativa inverkan på människornas fysiska, psykiska och sociala hälsa.Att det förhåller sig på detta sätt är ingen direkt nyhet, men det har i dagarna kommit ut en ny bok "Jämlikhetsanden" av Richard Wilkinson och Kate Pickett som på ett välformulerat och väldokumenterat sätt påvisar att oberoende av vilken inkomstnivå som råder i ett samhälle förbättras förhållandena inom alla problemområden om jämlikheten ökas.Följdriktigt är bokens undertitel: "Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen".Boken pekar på nödvändigheten av jämlikhet men inte på vägen dit, det ankommer på oss själva att finna den och den första och största förändringen som måste till är att införa ett alternativt penningsystem, ett som inte är baserat på lånade och räntebelastade pengar, ty dessa pengar som växer med ränta på ränta innebär ett tvångsmässigt tillväxtkrav. Ökad penningvolym i omlopp innebär en motsvarande värdemässig ökning av varu- och tjänsteflödet!Pengar och ränta är ett mänskligt påfund som varit ett mycket framgångsrikt verktyg när det gällt att bygga upp den industriella kapaciteten, men som i dagens läge är helt missanpassat, och frågan är: Vilket politiskt parti vågar gå i täten och tala om för medborgarna att vi är på alldeles fel väg om vi vill skapa mänskliga och lyckliga levnadsvillkor för oss, för våra barn och barnbarn?
Debatt
Artikelskribent är Jan-Olov Bernhard.
Läs mer om