Persson briljerar med jobbkraschen

Skumögd? I Göran Perssons backspegel avtecknar sig tusentals förlorade jobb, men själv ser han någonting annat. Foto:Claudio Bresciani/SCANPIX

Skumögd? I Göran Perssons backspegel avtecknar sig tusentals förlorade jobb, men själv ser han någonting annat. Foto:Claudio Bresciani/SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2006-06-16 00:08
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På torsdagen möttes partiledarna i en sista riksdagsdebatt före valet. Det blev en ömsesidig examination och betygsättning några dagar före sommarlovet. Det började och slutade tämligen harmoniskt. Däremellan gick det hett till - med Statistiska centralbyråns nypublicerade stora partisympatiundersökning som extra krydda.
Statsminister Göran Persson och moderatledaren Fredrik Reinfeldt gjorde efter riksdagsdebatten vad de kunde för att tolka siffrorna till egen fördel och motståndarens förtret. I själva verket har både socialdemokraterna och moderaterna stått och stampat på samma fläck sedan i november, enligt SCB. Tar man förra valet som utgångspunkt är framgången så mycket mera slående för Fredrik Reinfeldt och tillbakagången desto mera besvärande för Göran Persson.

Valet står nu mellan å ena sidan Göran Persson, som ber om väljarnas förtroende för sin person och rätt att göra vad han finner lämpligt, och å den andra sidan Allians för Sverige, som har det stora övertaget att kunna redovisa ett gemensamt alternativ för väljarna.
Göran Persson inledde med en hyllning till "till vårt fina land", det vill säga den rödgröna maktstaten, och efter lite drygt två timmar avslutade folkpartiledaren Lars Leijonborg med att tacka sina kolleger för en bra match.
Men lika idylliskt var det inte mellan start och målgång. Lyckligtvis.

Viktiga besked gavs redan i statsministerns huvudanförande och följande replikskifte. Han beskrev socialdemokratins Sverige i välbekanta rosiga ordalag. Knappt ett ord om att förbereda sig för sämre tider, när vi inte längre har samma draghjälp av ett tillväxtgalopperande Kina och ett överkonsumerande USA.
Fredrik Reinfeldt rekapitulerade en del fakta, som vi inte känner mindre väl igen. Att vi har en halv miljon fler i förtidspension än när Göran Persson blev regeringschef, att regeringen plussar på med provisoriska låglönejobb, när den deformerat arbetsmarknaden och att Perssons regering gör vad den anklagar de borgerliga för - "jagar" dem som är beroende av a-kassa och sjukersättning för sin försörjning.
Statsministern är van att slänga käft med "högeralliansen" om det här. Mera tagen blev han av kniven i ryggen från vänsterpartiets Lars Ohly. När Persson gjorde ett nummer av goda tider i Norrbotten påpekade kommunistledaren att arbetslösheten där förblir den högsta i landet.

När statsministern berömde sig av ekonomin förklarade stödkompisen till vänster att den verkliga skiljelinjen i svensk politik går mellan vänsterpartiet på ena sidan och på den andra socialdemokraterna och borgerligheten. Deras penningpolitik höjer arbetslösheten, gisslade han.
Med lite svagare tonläge än vanligt försökte Göran Persson tala sin attackerande kamrat tillrätta. Men inte hade han mycket för påpekandet, att de som mest blir lidande på högre inflation är människor med låga inkomster.
Plötsligt hade den partner som statsministern nyss tackat för gott vänstersamarbete placerat honom och hela socialdemokratin i högerburen. Med sådana vänner borde statsministern vara glad för sina ovänner. Man får önska lycka till med det fortsatta samarbetet.

Det som resulterat i att Sverige förlorat 60 000 industrijobb sedan förra valet. Trots en lång högkonjunktur är det nu 13 000 färre i jobb än 2002. Vi har fler arbetslösa och människor i åtgärder än någonsin sedan 1999.
Göran Persson uppmanade de borgerliga att titta i backspegeln för att se hur landet styrts det senaste årtiondet.
Kamikaze-Persson.
Läs mer om