Plats för alla i samhället
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utredningsinstitutet Handus levnadsnivåundersökning som omfattar grupperna rörelsehindrade, synskadade, hörselskadade och döva pekar på att utvecklingen för funktionshindrade på många sätt gått åt fel håll de senaste åren. Arbetslivet är fortfarande otillgängligt vilket innebär att många nekas möjlighet att skaffa sig ett eget arbete. Många får inte den hjälp de har rätt till - som exempel kan nämnas att en av fyra döva fått avstå aktiviteter det senaste året på grund av att de inte fått någon tolk. En av tio uppger att de under de senaste tolv månaderna utsatts för tillmälen, hot, okvädningsord eller att människor drivit med dem på grund av funktionshindret.
På socialdemokraternas kongress i höstas slog Göran Persson fast att "alla ska vara med - så enkelt är det". Men uppenbarligen omfattas inte människor med funktionshinder av den frasen. Det är svårt att finna någon annan förklaring till den låga aktiviteten för att öka funktionshindrades möjligheter eller till att finansminister Per Nuder bortdefinierade personer med funktionshinder från målgruppen när regeringen tillsatte en arbetsgrupp med uppdraget att få fler i arbete.
Regeringen har visserligen satt upp stolta mål, exempelvis i den nationella handikapplanen Från patient till medborgare, som presenterades av Göran Persson för sex år sedan. Men målet om att göra Sverige mer tillgängligt till 2010 kommer sannolikt inte att nås. Inte ens Regeringskansliet, med Göran Persson som ytterst ansvarig, har antagit en sådan plan för tillgänglighet som alla myndigheter ålagts att ta fram. Signalen till landets övriga myndigheter och kommuner är tydlig - det där med handikappolitik är inte så viktigt i socialdemokratins Sverige.
Det krävs massiva insatser för att göra arbetslivet och det övriga samhället tillgängligt för alla. Vi måste på allvar ändra synen på funktionshindrade så att vi kan ta tillvara all den kompetens som dessa besitter. Ett arbetsliv ska skapas som görs tillgängligt för alla - genom att få fler människor med funktionshinder i arbete kan välståndet öka samtidigt som den enskilde individen får makt över sin tillvaro. För att så ska ske krävs dock att det ställs krav på arbetsgivare.
I första hand handlar det om att se till att de offentliga arbetsgivarna organiserar sitt arbete på ett sådant sätt att även människor med funktionshinder får plats. Självklart finns det också människor som har så pass svåra funktionshinder att det är svårt att få plats på den ordinarie arbetsmarknaden. För dem handlar det om att med lönebidragsanställningar och sysselsättningsgaranti se till att alla kan få bidra.
Bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering. Den som inte kommer in på kommunhuset eller har möjlighet att gå på en restaurang blir på ett kränkande sätt utestängd och det är centralt att vi som lagstiftare markerar att det inte är acceptabelt. Erfarenheten från bland annat USA visar att denna väg att angripa otillgänglighet är mycket effektiv.
Till skillnad från regeringen inser folkpartiet att det krävs pengar för att för få fart på tillgänglighetsarbetet. Vi är beredda att göra de nödvändiga omprioriteringarna för att få fram de ekonomiska resurser som behövs. Det handlar om satsningar i storleksordningen två miljarder kronor den kommande mandatperioden.
Senast när folkpartiet styrde Socialdepartementet lyftes funktionshindrades situation på allvar fram i debatten och konkreta förslag genomfördes med lagstiftningen om personlig assistans som den kanske största frihetsreformen. Socialdemokraternas oförmåga och ointresse för dessa frågor visar att det krävs att folkpartiet åter kommer i regering för att friheten ska öka för funktionshindrade och andra som behöver samhällets stöd och en aktiv politik allra mest. (SNB)
DEBATT
Erik Ullenhag är riksdagsledamot och socialpolitisk talesman folkpartiet.