DEBATT: Politik som river isär samhället

Den nya regeringen har under hösten fått veta att den kommit till ett dukat bord. Dock kan man konstra att det i sådana fall är tomt på tallrikarna. Socialdemokraterna har lämnat efter sig en omfattande arbetslöshet. Andelen fattiga hushåll ökade under den förra regeringens tolvåriga maktinnehav. Det kommer att ta många års mödosamt arbete att bekämpa det utanförskap och den otrygghet som arbetslösheten medför. Den stora arbetslösheten är också huvudorsaken till att klyftorna ökade under den förra regeringen. Så ser det ut i det Sverige som vänsterpartierna lämnar efter sig.
I sin budgetmotion till riksdagen skriver socialdemokraterna att regeringens politik leder till stigande arbetslöshet, större otrygghet och ökade klyftor. Det är allvarliga anklagelser. Socialdemokraterna glömmer dock en sak: att belägga sina påståenden. Anledningen är helt enkelt att det saknas grund för det de påstår.
Klyftorna i samhället, ökade under andra halvan av 1990-talet, till följd av den ökade arbetslösheten. Sedan dess har de legat i stort sett stilla. Under förutsättning att prognoserna om ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är riktiga, är det rimligt att förvänta sig minskade klyftor.

Det bästa botemedlet mot otrygghet är fler jobb. Enligt budgetens prognoser kommer andelen i reguljär sysselsättning att öka under mandatperioden, från 77,7 år 2006 till 80,2 år 2009. Den öppna arbetslösheten sjunker, från 5,6 procent år 2006 till 4,3 procent år 2009. Den totala arbetslösheten går under samma period från 8,7 procent till 5,8 procent. Ams förutspår en sysselsättningsökning med 175 000 personer på två år, främst inom tjänstesektorn. Talet om ökad arbetslöshet och större otrygghet stämmer helt enkelt inte.
Moderaterna har dessutom låtit Riksdagens utredningstjänst jämföra fördelningseffekterna mellan regeringens politik och socialdemokraternas budgetförslag. Resultatet är talande: Endast de som tjänar mer än 31 300 kronor i månaden får sänkt skatt med socialdemokraternas politik. Det innebär alltså att alla de som hör hemma i de övriga inkomstgrupperna - däribland förskollärare, lokalvårdare, metallarbetare och sjuksköterskor - förlorar på socialdemokraternas skatteförslag jämfört med regeringens dito. Varför ska inte låg- och medelinkomsttagarna få mer i plånboken varje månad?
Det är alltså uppenbart att Alliansregeringens politik för fler jobb och minskat utanförskap leder till minskade klyftor och ökad trygghet. För den som vill påstå något annat, återstår att belägga det.

Debatt: Politik som river isär samhället