I dag, den 22 februari, Àr det internationella Brottsofferdagen. Det Àr en viktig dag för att uppmÀrksamma brottsoffrens situation. I medierna Àr det oftast spektakulÀra brott som skildras och ger rubriker. Vi blir bestörta, omskakade, arga och oroliga. Vi lÀser detaljer om brotten och brottslingarna. Men i de flesta av dessa brott finns det ett eller flera brottsoffer.
För den som har blivit utsatt för ett brott Àr det oerhört viktigt att hela rÀttskedjan fungerar. Att bli sedd, förstÄdd, fÄ bÀsta möjliga stöd och se ett allvarligt menat försök frÄn myndigheternas sida att reda upp ett brott, Àr alla viktiga delar. Det kan sÀgas direkt att det Àr mÄnga brottslingar som haft ett pÄfallande svÄrt liv eller av olika anledningar hamnat i en destruktiv kedja av hÀndelser i livet. DÀrför kommer vi att fortsÀtta att verka för goda uppvÀxtvillkor för barn och unga dÀr en fungerande familjepolitik Àr en viktig del. Men det behövs ocksÄ konkreta förÀndringar som förbÀttrar situationen för den som blivit utsatt för brott.
Vi upplever att det finns stora brister i informationen till brottsoffret. Det Àr viktigt att kunna ta del av löpande information för att kunna veta hur utredningen gÄr framÄt. MÄnga upplever ocksÄ att reglerna för skadestÄnd och brottsskadeersÀttning Àr svÄra att förstÄ. Den som begÄr ett brott Àr skyldig att ersÀtta den brottsutsatte för de skador som brottet har orsakat. Ofta krÀver det ett eget engagemang frÄn brottsoffret. Det Àr inte rimligt. Den brottsutsatte ska inte behöva Àgna mÀngder av bÄde tid och kraft Ät att fÄ sin rÀtt. Det bÀsta vore om staten kunde förskottera skadestÄndet till den utsatte, och att det sedan fÄr göras upp om det Àr brottslingen, försÀkringsbolaget eller staten som ska stÄ för notan. Detta ska inte den som har blivit utsatt för brott överhuvudtaget behöva bekymra sig om.
Den symboliska summa om 500 kronor som dömda personer betalar till Brottsofferfonden bör höjas till det dubbla. PÄ sÄ sÀtt kan arbetet med forskning, utbildning och stöd till lokala brottsofferjourer utökas. I alla landets tingsrÀtter finns det volontÀrer som stÀller upp som stöd för mÄlsÀgande och vittnen. Stödverksamheten finansieras i dag i huvudsak ur Brottsofferfonden och genom donationer frÄn företag, men saknar helt finansiering frÄn statens sida. Detta bör Àndras.
I ett rÀttssamhÀlle fÄr vi aldrig glömma att brottsoffret mÄste fÄ ett bra och stödjande bemötande. Det Àr dags att prioritera brottsoffrens behov.