Kaj Raving (V) skriver i Västerviks-Tidningen (27/11) att personalen blir pressad genom att arbeta hos privata utförare inom vård och omsorg. Han menar också att jämställdheten inte blir bättre av att det finns privata alternativ. ”Inom offentlig sektor har vi möjlighet att aktivt styra verksamheten så att kvinnor ska få mer makt och inflytande”, skriver han, och vill därför stoppa företagen i välfärden.
Men vilka är ”vi” i citatet ovan? Knappast de kvinnor som varken ska ha möjlighet att själva bli entreprenörer inom sitt yrke eller alla de som vill kunna välja mellan olika arbetsgivare.
Låt oss lyssna på vad de anställda kvinnorna som Kaj Raving talar om själva säger i Jobbhälsobarometern, genomförd av Svensk Företagshälsovård (FSF) och Svenskt Kvalitetsindex (SKI) 2012: De privata arbetsgivarna är mycket bättre än kommuner och landsting på att leda och utveckla verksamheten, och att kommunicera med personalen. Fler privat anställda tycker att samarbetet med den närmaste chefen fungerar bra och att de har möjlighet att påverka hur arbetsuppgifterna ska utföras.
En större andel tycker också att de har lagom mycket att göra, att deras åsikter respekteras och att de hinner med sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid. Just bristen på eget inflytande är en välkänd faktor för stress och utbrändhet, som drabbar många kvinnor i vård- och omsorgsyrken. Därför är det kanske inte konstigt att färre av de privat anställda blir sjukskrivna jämfört med i kommuner och landsting.
Många av dem som arbetar inom vård och omsorg kommer också i fortsättningen att vara anställda i kommuner och landsting. Därför tänker Västerpartiet rätt när de vill att också offentliganställda ska få mer inflytande över arbetet. Min rekommendation är att de börjar med ett studiebesök hos ett privat vård- eller omsorgsföretag för att lära sig mer om hur de arbetar.