DEBATT: Privatiseringar löser inga samhällsproblem

Ökad privatisering påstås från borgerligt håll vara en möjlighet att lösa grundläggande problem. Ekonomiska fördelar framhålls som det viktigaste argumentet men i verkligheten rör det sig om politiska värderingar.
Därvid förtiger man elementära fakta. Det finns inga gratisluncher - allt måste betalas oavsett vem som äger. Det sker via skatter, avgifter, försäkringspremier eller på annat sätt.
Till innehållet finns dock en viktig fördelningspolitisk skillnad. Skattefinansiering gynnar de lägre inkomsttagarna och de som har störst behov av exempelvis sjukvård eller äldreomsorg.

Privat drift är inte effektivare än offentlig då det gäller sjukvård, barn- och äldreomsorg eller utbildning. I förlängningen innebär det offentliga ägandet lägre kostnader. När kapitalplacerare och aktieägare investerar inom ett område så förväntar de sig god avkastning och ekonomisk vinst. Detta är fullt naturligt och vi moraliserar inte över sakernas tillstånd.
Både bra och dåliga verksamheter förekommer i såväl kommunal som privat regi. Övervägande skäl talar emellertid för offentligt ägande och offentlig drift. Landstingen och kommunerna skall med statligt ekonomiskt stöd svara för sjukvård, socialtjänst, äldreomsorg och skolor. En sådan inriktning möjliggör decentralisering, långsiktig planering och sammanhållet ansvar samt större rättvisa.

Vi är väl medvetna om att den offentliga sektorn inte alltid bedriver sin verksamhet på bästa sätt. Detsamma gäller även för privatägda företag. Vi som tror på den gemensamma sektorn vill vara pådrivande för att öka dess effektivitet.
Stat, landsting och kommuner skall vara mönsterarbetsgivare och alltid erbjuda en god arbetsmiljö. Det är nödvändigt att personalen har inflytande över sina egna arbetsvillkor - alla hierarkiska strukturer skall brytas ned. Effektiviteten och serviceandan förbättras av regelbunden utbildning och kompetenshöjning.
Ibland påstås att privata aktörer medverkar till ökad konkurrens och större valfrihet. Verkligheten ser annorlunda ut. Oavsett var patienten bor är det svårt att inom rimlig tid få läkarkontakt. Den situationen förändras inte av om vårdcentralen drivs av landstinget eller av ett företag. Vill privatiseringens påskyndare att det ska finnas konkurrerande vårdcentraler på en och samma ort (frånsett de större städerna)?

Den fria marknaden existerar inte för vård, skola och omsorg. Det är inte tal om tjänster som nyttjarna skall betala till dess verkliga kostnader. Skattefinansieringen är avgörande för välfärden. Privata företagare är helt beroende av penningflödet från samhällets sida.
Ibland kan det vara nödvändigt med icke-kommunala lösningar. Oftast handlar det då om att den offentliga sektorn inte förmått möta människors behov. Vårt huvudalternativ är att mångfalden ska finnas inom den gemensamma sektor som organiseras och finansieras solidariskt.
Samtidigt finns verksamheter som bedrivs på ett utmärkt sätt utan vinstintresse av ideella entusiaster och eldsjälar. Sådana exempel är socialt arbete som bedrivs av frivilligorganisationer.

Varuproduktionen kan i det här sammanhanget inte jämställas med den gemensamma sektorns huvuduppgifter. Vänsterpartiet anser inte att staten eller kommunerna skall svara för allt ägande och för all drift. Det avgörande är att det gemensamma ägandet ökar.
Därför avvisar vi avregleringar och utförsäljningar av statliga bolag och vill i stället återreglera viktiga samhällsfunktioner som post och järnväg.
Däremot bör det finnas många privata entreprenörer och eldsjälar inom småföretagarnas sektor. Vänstern vill ha ett blandat ägande: offentligt, kooperativt och privat. I varje bedömning måste vi väga in att det privata ägandet alltid ger makt på demokratins bekostnad.

Debatt: Privatiseringar löser inga samhällsproblem