DEBATT: Professor som årets folkbildare

Professorn i internationell hälsa vid Karolinska institutet Hans Rosling blev i fjol utsedd till årets folkbildare. Kan livligt instämma i juryns val av rätt person. Han är en fascinerande föreläsare, som verkligen har förmåga att begripligt föra ut kunskap om svåra frågor som fattigdom och hälsa. Han målar världskartan med stora penseldrag. Det akademiskt torra och svårförstådda lämnas därhän.
Hans Rosling har ägnat 25 av sitt liv åt global hälsa. Han har gjort det som forskare och föreläsare vid Uppsala universitet och Karolinska. Men han har också verkat som distriktsläkare i Mocambique. Hans forskning spänner över ett brett fält - från jodbrist och befolkningstillväxt till kvinnans situation i afrikanska lantbruk. Det går inte att ta miste på hans engagemang.

I en föreläsning nyligen på UD gjorde Hans Rosling hissnande jämförelser om utvecklingen i olika länder. Han menar att vi måste vara realistiska i kraven på hur snabbt utvecklingsländer förmår höja levnadsstandarden. 1704 hade Sverige den utvecklingsnivå som Sierra Leone har i dag. Sverige 1810 var som Mauritius i dag, Sverige 1910 var som jättelandet Indien i dag. Sverige 1953 som Brasilien i dag och slutligen Sverige 1982 som Sydkorea i dag.
Han säger sig vara störd av att vi förväntar oss av afrikanska länder att de skall göra saker som Sverige genomförde i mycket senare skeden med en helt annan BNP. Sverige är, säger han, ett bedrövligt exempel för fattiga länder. Singapores utveckling har gått 2,5 gånger så snabbt som Sveriges. Det ni - det är ord och inga visor !

Han vänder sig också emot uppfattningen om ETT Afrika. Länderna på den kontinenten är väldigt olika - mer olika än vi tror. Uganda till exempel har i dag nått den nivå som Sverige hade 1960. Om 40 år , om dörren vore öppen , skulle Uganda från rent ekonomiska siffror kunna bli medlem av EU. Rosling tycker att det är viktigt att EU river tullmurarna mot Afrika. Och att Sverige i sin biståndspolitik fokuserar på färre länder och framför allt att givarländerna lyssnar noga på vad landet i fråga vill ha för hjälp.
Hans Rosling är mycket tydlig i sin argumentation som tex. att 20 procent av de rikaste personerna i världen tar hand om över 70 procent av världens samlade inkomster. Är det möjligt förstå det ?

Om den globala hälsan talar statistiken sitt tydliga språk enligt professor Hans Rosling. Trots aidsepidemier och hungerkatastrofer har hälsan i världen stadigt förbättrats de senaste fyra decennierna. Dessa fakta om världens utveckling är dock nästan okända. Medellivslängden har ökat och barnadödligheten minskat i stora delar av världen. Födelsetalen har sjunkit och världens befolkningstillväxt bromsats upp. Men ändå dör miljontals människor varje år av fattigdom.
Det går inte att enkelt förklara hälso- och befolkningsutvecklingen i politiska termer. De senaste decennierna har länder som Peru, Vietnam, Marocko och Iran alla lyckats sänka barnadödligheten och födelsetalen lika mycket trots att de har helt olika politiska system. Det viktiga är att satsa på basal hälsovård, tillgång till basmat, förbättrad vattenförsörjning och läskunnighet hos kvinnor.

PS. Om något helt annat: Läser att de tio effektivaste sjukhusen i Norden ligger samtliga i Finland. Genomsnittliga effektiviteten ligger i Finland på 78 procent mot 68 i Norge och Danmark. Sist kommer Sverige på 54 procent. Totalt 187 sjukhus i Norden har undersökts. Inte fanns väl Västerviks sjukhus med i denna undersökning ? Våra erfarenheter tyder på minst 90 procents effektivitet. DS

Debatt: Professor som årets folkbildare