En gång på tiden var vattnet nå't man skulle vara på och inte i. På fyrtiotalet, när jag var barn och faktiskt fortfarande, får man vara försiktig när man badar vid bryggorna. En flaskbotten under foten är ganska obehagligt. Tidigare användes havet, sjön och vattnet allmänt som en lämplig avskrädesplats. Det som försvann ur åsynen ansåg man slutade att existera. Något som vi har stora problem med idag och kommer att ha fortsättningsvis.
Nu är tiden en annan, vi är lika gärna i som på vattnet, och vi har insett att vi måste ta hand om resterna efter vår konsumtion och, där så är möjligt, omvandla dessa till resurser av olika slag. Ofta till användbara råvaror.
På Hasselö har kommunen tidigare tagit hand om tomglas, en service som fortfarande vidfares fastlandsborna. För hasselöborna har denna service upphört. Höga kostnader påstås vara skälet. Självklart blir det dyrt att hantera en sopsäck i taget. Det har ju konstaterats att benägenheten att utnyttja service av detta slag hänger samman med bekvämligheten, till exempel närheten. Problemet med tomglasen måste kommunen se till att lösa och således återuppta hämtningen. Det finns bra alternativ till den tidigare hanteringen.
Bäst: Ställ upp avfallscontainrar för glas vid Hasselö sand som kan hämtas en gång om året med kranförsedd pråm. Glas ruttnar inte!
Mindre bra men kanske tänkbart: Placera containrar invid kajplatsen för skärgårdstrafiken i Västervik.
Under sommarmånaderna tar Hasselö emot en ansenlig mängd turister. Vid ankomsten till vår vackra ö möts de allt för ofta av sopor och skräp. Något måste kommunen göra omgående. Turistmålen i skärgården är långsiktiga resurser, säkert också för kommunen i sin helhet, och får inte genom ett kortsiktigt budgettänkande reduceras till skräphögar.