DEBATT: Rädda hjärnan - lika viktigt som att rädda hjärtat

Vad kommer det sig att vissa medicinska specialiteter har högre status än andra? Varför går så mycket mer pengar till forskning och behandling av vissa sjukdomar och bara rännilar till andra? Jämför till exempel hjärtsjukvården, som har hög status, med strokesjukvården, som inte har samma status. Detta trots att hjärnan är ett minst lika viktigt organ som hjärtat och att hjärtinfarkt och stroke är i stort sett samma sjukdom. Och trots att följderna av en stroke, det vill säga syrebrist i hjärnan till följd av propp eller blödning, ofta ger livslång funktionsnedsättning och alltså är väl så allvarlig för patienten som en hjärtinfarkt, som numera har en ganska god prognos tack vare moderna behandlingsmetoder.För oss är det självklart att det borde vara lika viktigt att rädda hjärnan som att rädda hjärtat! Tyvärr är det ofta trångt att skapa utrymme i budgeten för strokevården. Kanske för att det krävs både lång och intensiv träning för att få tillbaka så mycket som möjligt av de förlorade funktionerna efter en stroke. Kanske för att många strokepatienter drabbas av afasi och får svårt att föra sin egen talan. Samtidigt klassificeras resttillstånd efter stroke som en kronisk sjukdom, som tillhör prioriteringsgrupp 1. Men det finns hopp om att en förändring kan vara på gång. Den ekonomiska drivkraften ska inte föraktas och när det gynnar patienten så är det ju inget fel i det. Forskning visar nämligen att intensivträning ökar förutsättningarna att återerövra förlorade funktioner och därmed minskar samhällskostnader på sikt. Men kanske den riktigt stora förändringen ligger i nya behandlingsmetoder. På senare år har man börjat använda liknande behandlingsmetoder i det akuta skedet av stroke som vid hjärtinfarkt. Därmed lyckas man många gånger häva ett hotande förlopp och kraftigt begränsa skadorna eller helt bota det. Rädda hjärnan-begreppet har spritts över landet. Som sjukvårdspersonal är det naturligtvis betydligt mer tilltalande att kunna göra något aktivt och konkret för att bota patienten eller åtminstone förbättra utgångsläget, i stället för att bara ta hand om ett resttillstånd efter en skada. Den största vinnaren är förstås den enskilda, drabbade människan och hennes anhöriga, och de är många i vårt land. För dem skulle förbättrade behandlingsrutiner och högre grad av medicinsk rehabilitering betyda oerhört mycket i form av minskat behov av stöd från andra och ökad självständighet och därmed förbättrad livskvalitet.Låt oss hoppas att detta synsätt kan bidra till att hela strokevården lyfts och får nödvändiga resurser för vård, behandling och rehabilitering, i både landsting och kommuner, och att fler läkare söker sig till denna specialitet.För patienternas skull måste det bli lika självklart viktigt att rädda hjärnan som det är att rädda hjärtat!

Debatt: Rädda hjärnan - lika viktigt som att rädda hjärtat