Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"När min far var en liten pojke i Polen var Europas gator täckta med graffiti: ’Judar, åk tillbaka till Palestina’," skriver den israeliske författaren Amos Oz, och fortsätter: "När min far återvände till Europa 50 år senare var gatorna täckta med ny graffiti: ’Judar, ut ur Palestina’."Ibland sker dock historieomskrivningen betydligt fortare än 50 år. Under UNESCO:s styrelsemöte den 21 oktober i år beslutades det att "de palestinska platserna al-Haram al-Ibrahimi/Patriarkernas grav i al-Khalil/Hebron och Bilal bin Rabah-moskén/Rakels grav i Betlehem [...] är integrerade delar av de ockuperade palestinska territorierna". Motionen tvingades ironiskt nog fram av diktaturerna Algeriet, Egypten, Kuwait, Marocko, Saudiarabien, Syrien och Tunisien. Än mer ironiskt är att namnet "Bilal bin Rabah" för blott 16 år sedan inte ens existerade: Till och med Arabförbundet kallade då platsen för just "Rakels grav", det namn som den varit känd under sedan biblisk tid.Att kalla urgamla bibliska gravar för palestinska moskéer är en del av den muslimska världens systematiska förnekelse av den judiska historien i Israel. Man må tycka vad man vill om den israeliska närvaron på Västbanken, men om man kallar Rakels grav för en moské, då ljuger man. Jag menar inte att man måste tro att patriarken Jakob begravde sin fru Rakel där för 3800 år sedan som det står i 1 Mosebok 35:19, men man kan inte förneka att judar i hundratals år har vallfärdat till platsen och att den har varit under judisk kontroll. Historieböcker, fotografier, reseskildringar och otaliga religiösa avbildningar i gamla synagogor vittnar unisont om en obestridlig judisk koppling till platsen vid Betlehems infart.Det riktigt skrämmande med denna utveckling är att den politiserade historieförfalskningen nu sprids via ett FN-organ som ska verka för utbildning, vetenskap och kultur. Och det är inte det enda FN-organet som på detta sätt kapats av skurkstater för att delegitimera Israel: UNHRC har exempelvis gjort en travesti av de mänskliga rättigheter de är menade att försvara, vilket påpekades för några dagar sedan i Svenska Dagbladet av Paulina Neuding.Den politiserade historieförfalskningen promulgeras inte enbart av Mellanösterns diktaturer. Även på hemmaplan kan vi se häpnadsväckande exempel på samma tendens, bland annat inom media, där vissa individer skriver föraktfullt och okunnigt om judisk historia så fort tillfälle ges. Jonas Thente på DN, exempelvis, ansåg sig nyligen kvalificerad att recensera en bok om biblisk arkeologi, trots att han inte ens förstår skillnaden mellan "israeliter" och "israeler". Men okej, han menar judar. "Judarna letar förgäves efter sina nationella rötter och historiska belägg för rätten till Staten Israel", påstår han, i precis samma anda som ovannämnda diktaturer.Att sådant hårresande dravel kan publiceras i en av Sveriges främsta dagstidningar vittnar om den bråddjupa okunnighet som råder i landet. De nattsvarta men ack så välbekanta fördomar som föds ur denna okunnighet når sedan sin logiska slutpunkt i den hatfyllda graffitin som Amos Oz nämner: "Judar, ut ur Palestina."
