Rätt att könsdiskriminera fast det är fel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att förbjuda viss slags reklam är ett hån mot vuxna människors intelligens och mot alla dem som genom historien har strävat efter yttrandefrihet. Vem är den politiker som ger sig makt att sätta sig över våra egna val och rätten att säga vad man vill i ord eller bild?
Visst påverkas vi av reklamen. Jag tycker också att media sprider snedvridna budskap om vad som är rätt och fel och hur man bör se ut och leva. Vi påverkas alla av det här, det kommer vi aldrig undan. Men att det skulle vara så enkelt som att vi plötsligt blev totalt självbestämmande individer om annonserna i glossiga magasin blev mer neutrala är en fånig tanke.
Traditioner, normer och fördomar är människans verktyg för att förstå omvärlden. De skapar stabilitet och lojalitet mellan människor. Baksidan är att de dömer individer utifrån kollektiv. Vi har en uppfattning om hur en kvinna, Stockholmare eller 50-plussare ska vara och vi behandlar folk utifrån våra förutfattade meningar. Det kan vara både orättvist och missriktat.
Reklamen är en del av spelet. Skolan är en annan, familjen en tredje. Mönstren skapas i klädaffärer, i idrottsklubbar och på jobbet. Överallt, vi kommer inte undan. Att ge sig på en sån liten verksamhet som Sloggi-annonser och tv-spottar från Stadium kommer inte att leda till långsiktig förändring.
Om vi börjar prata om saken, javisst, då kan det hända grejer. Genom att bli medveten om hur världen ser ut och hur vi styr den genom våra handlingar kan vi förändra och förändras. Det krävs samtal med vänner, barn och föräldrar. Det krävs att vi själva slutar upp med att dränka småtjejer i rosa och att vi ifrågasätter våra egna mönster. Det krävs att vi ser reklamen med vidöppna ögon och sen straffar skaparna med köpbojkotter.
Jag tror inte för ett ögonblick att regeringen Reinfeldt kommer att lyssna på vad ensamutredaren kommer fram till. Kanske gör ingen annan det heller, för det verkar som att jämställdhet är helt ute i svensk politik.
Från att ha varit en het fråga som fick var och varannan politiker att kalla sig feminist av något slag, har den nu degraderats till att vara ett ämne för några enstaka galningar som kallar män för djur och bara ser röda (eller rosa rättare sagt) lösningar på jämställdhetsproblemen. Gudrun Schyman och hennes polare tilldelade sig själva äganderätten till en så viktig fråga som jämställdheten och gjorde därför alla Sveriges kvinnor en rejäl otjänst.
När Maud Olofsson påpekade att den nya regeringen borde bestå av hälften kvinnor kom de gamla argumenten om "kompetens före kön" fram omedelbart. Tillbaka på ruta ett.
Det är bra om det inte blir lagstiftning, men jag tycker att det är trist att vi inte kan finna alternativa sätt att hantera problematiken. Könsroller skapar hinder för individer. Även om det inte är en fråga för en liberal regering borde det vara en fråga för ett liberalt samhälle. För liberala människor.
Kolumnen