Rätt avyttra men till rätta ägarna
Statligt företagande. I förra veckan sålde staten ytterligare en bit av Telia och minskade därmed det statliga ägandet från drygt 45 procent till 37,3 procent.Statligt företagande. I förra veckan sålde staten ytterligare en bit av Telia och minskade därmed det statliga ägandet från drygt 45 procent till 37,3 procent.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Regeringen har aviserat försäljningar av ytterligare några hel- eller delägda statliga bolag: Nordea, Vasakronan, OMX, SBAB och Vin & Sprit. Man hade hoppats att ytterligare några företag varit med på den listan, men det är i alla fall en start. Exakt hur de försäljningarna ska gå till är ännu inte klart, men turerna kring Teliaförsäljningen bör ha gett finansmarknadsminister Mats Odell (kd) en och annan nyttig erfarenhet. Det finns nämligen en hel del att säga om den affären.
Regeringen och Odell hade bestämt sig för att sälja Teliaaktierna till institutioner genom ett anbudsförfarande eftersom det gick fort och var enkelt. Dessutom utgick regeringen från att det inte fanns något intresse för aktien bland enskilda svenska aktiesparare. Det visar sig att den uppfattningen var felaktig. Sifo har undersökt saken och undersökningen visar - ingalunda förvånande - att det visst hade funnits möjlighet att sälja aktien även utanför kretsen av institutionella ägare. I själva verket är intresset bland svenska aktiesparare stort för att köpa aktier i de statliga bolagen, visar Sifos undersökning.
Det hade varit mycket bättre om regeringen i stället bjudit ut aktieposten öppet och gjort det möjligt även för enskilda att köpa. Teliaförsäljningen utgjorde faktiskt en enastående möjlighet att bidra till ökad ägarspridning i näringslivet - ett viktigt politiskt uppdrag.
Eller varför inte ännu hellre skifta ut aktierna bland medborgarna, det vill säga de rättmätiga ägarna? Det här med att sälja statliga företag för att kunna betala av på statsskulden - som för närvarande inte utgör något problem - är en diskutabel strategi, försiktigt uttryckt. Det vore mycket bättre om aktierna delades ut, då skulle man åstadkomma en reell förmögenhetsöverföring från staten till medborgarna. Vad skulle det inte betyda för välståndet och friheten, att varje hushåll fick förfoganderätten över några hundratusen kronor av sin egendom?