DEBATT: Rätten att älska är viktigast

Rätten att älska är den viktigaste av mänskliga rättigheter. Alla undersökningar om lycka visar att nära det viktigaste för oss är nära relationer. Det är kärlek som gör oss lyckliga. Inte skattesänkningar, inte frihet från staten, inte mindre byråkrati. Nej, kärlek.
Ändå har de politiska ideologerna och filosoferna alltid varit ensidigt fokuserade på politisk frihet och politiska rättigheter. I de liberala miljöer jag har varit engagerad har drömsamhället alltid beskrivits som ett där människor är fria från politikers makt, där vi får behålla våra egna pengar och göra egna prioriteringar.
Men livet är större än så. Vi har det inte automatiskt bra bara för att skatterna är minimala. Eller för den delen, för att välfärdsstaten omfamnar oss och skapar jämlikhet, vilket är vänsterns mål.

Samhällsengagemanget behöver ett nytt perspektiv, som handlar om lycka, relationer och kärlek. Människans rätt till kärlek är hotad på flera sätt just nu. Hotet kommer från politiker, jovisst, men främst från vanliga människor. Tvång och hinder finns i det civila samhället också, och det är där du och jag kan göra något åt dem.

Nyligen såg vi hur den ryska regeringen förbjöd gayparader och hur demonstranter och antidemonstranter drabbade samman i frågan. Högerextremisterna stod i frontlinjen med sitt öppna förakt, men acceptansen är låg i hela samhället. Tre av fyra ryssar är emot att homosexuella har relationer. 43 procent menar till och med att de ska kriminaliseras.
I Sverige blev en kvinnlig anställd på RFSL attackerad av en man med yxa.

I Iran hindras kvinnor från att lämna män som behandlar dem illa. "Jag önskar att jag slapp min man", säger den iranska kvinnan Niloofaar i en intervju i Svenska Dagbladet. "Han är knarkare och arbetslös. Vi har separerat, men jag har inte lyckats få ut skilsmässa. Jag kämpar för det."
Hon kan bara få ut skilsmässa om båda vill och mannen måste ge sitt tillstånd om hans fru ska jobba eller resa utomlands. Nu är hon fast i en usel, kärlekslös relation. Det kan självklart skyllas på Ahmadinejad, som styr Iran med järnhand, men så länge folket på gatan bara nickar med sker aldrig någon förändring.
I Sverige är vi i stort sett öppna för homosexualitet och rätten att själv välja partner. Här ligger faran i att välfärdssamhället har skapat en aldrig tidigare skådad självständighet, där vi inte behöver någon familj för att klara oss. Vi behöver i stället skapa ett civilt samhälle som bryr sig om, eftersom relationer ger lycka. Utan relationer mår vi inte bra, hur mycket pengar vi än har.
Ekonomernas favoritområde just nu är lyckoforskning, och flera länder, bland annat Storbritannien, inför lyckoindex som ett komplement till BNP. Men den lyckan mäts fortfarande i materiella termer. Rätten till kärlek finns knappast med i David Camerons plan.
Det är bra. Jag vill inte att privatlivet ska bli en fråga för politikerna. Men jag menar att vi kan släppa "sköt dig själv, skit i andra"-attityden och börja påverka grannar, kompisar och andra i vår närhet. Värna rätten att älska. Lägg dig i!

Debatt: Rätten att älska är viktigast