Rättsstaten är i fara
900 tillstånd i år. Övervakningsexplosion hotar rättssäkerheten. Foto: Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det kan exempelvis handla om kameror utanför skolor och andra byggnader och i taxibilar och syftet är att förebygga brott.
Det finns bankomater som kameraövervakas, det finns torg - bland annat i Malmö och Helsingborg - där kommunen fått tillstånd att sätta upp kameror. Och fler kameror blir det alltså hela tiden. Dessutom ökar övervakningen av platser som inte är allmänna, som inne i butiker och banker. Den sortens övervakning kräver inga tillstånd.
Kameraövervakning ger ökad trygghet, säger många. De avskräcker från brott och för den som ingenting har att dölja borde övervakningen inte innebära några problem.
Men så enkelt är det inte.
Det första problemet är att det inte alls är säkert att kameraövervakning verkligen avskräcker från brott på längre sikt. Forskning på området har inte gett några säkra och entydiga resultat. Det man vet - eller tror sig veta - är att kameror kan minska brottsligheten precis när de har satts upp. Efter någon tid klingar effekten av och effekten blir bara att den brottliga verksamheten flyttar någon annanstans. Knarklangaren flyttar sin försäljning till en plats som inte övervakas, klottraren klottrar ner en vägg som saknar kamera. Brottsförebyggande rådet säger att kamerornas effekter beror på vilken typ av brottslighet man är ute efter och hur platsen ser ut. Frågan är hur pass noga de som söker tillstånd till kameraövervakning har analyserat situationen och tänkt igenom vad de vill uppnå och om kameror är bästa sättet att uppnå det.
Det andra problemet är det som rör den personliga integriteten. Kameraövervakning är ett stort ingrepp i den personliga integriteten. Det innebär att man - ofta utan att ha en aning om det - filmas när man rör sig på allmän plats. Allteftersom tekniken utvecklas blir kamerorna mindre och svårare att upptäcka, man måste veta precis vad man letar efter för att över huvud taget kunna hitta dem.
Argumentet att den som inget har att dölja inte behöver vara orolig håller inte. Det har genom tiderna använts för att försvara alla typer av integritetskränkningar och inskränkningar av den personliga friheten.
Vad det handlar om här är kontroll. Genom kameraövervakning av allmänna platser har myndigheterna skaffat sig ytterligare ett maktredskap. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se hur lätt det är att missbruka systemet.
Vi svenskar är ett tåligt släkte. Vi har genom åren vant oss vid att se vår personliga och privata sfär bli allt mera begränsad. Vi protesterar föga när staten tar hälften av vad vi tjänar i skatt, lägger sig i varje aspekt av vårt liv och låter rättssystemet domineras av principen att ändamålen helgar medlen.
Tagna var för sig är kanske inte åtgärderna så allvarliga. Visst kan buggning vara försvarbart. Visst är det bra att förebygga våldsbrott. Visst är det viktigt att stävja bidragsfusk genom att samköra register. Men kombinationen av integritetskränkande åtgärder demonterar successivt rättssäkerheten i Sverige och det är mycket allvarligt.
Justitieminister Beatrice Ask har svåra och viktiga uppgifter framför sig. Bland de viktigaste är att hålla rent gentemot rättsstatens dödgrävare i alla partier.