Rättstatens heder står på spel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi har offentliga rättegångar. Skälen därtill var ursprungligen flera. Dels skulle allmänhetens insyn garantera att ingen mannamån begås. Alla skall behandlas lika inför lagen. Dels skulle också allmänheten få veta vilka som är brottslingar, eftersom erfarenheten visat att den som en gång börjat en brottslig bana, han fortsätter den vanligen. Därmed kunde allmänheten i någon mån skydda sig själv. Numera skyddas istället brottslingarna, ibland så drastiskt att de får "skyddad identitet" med nytt namn.
I de gamla samhällena kände alla varandra. Man kunde känna sig iakttagen. Det utgjorde ett starkt motiv att bära sig ordentligt åt.
Storleksordningen 80 procent av alla brott begås av återfallsförbrytare. Med vetskap därom är det naivt att förutsätta att den som kommer ut ur fängelset plötsligt är hederlig igen. Jag föreslår att vi inför begreppet "medborgerligt förtroende". Sådant har man från födseln, men förlorar det vid en dom. Efter avtjänat straff får man bevisa att man förtjänar förtroende igen genom laglydigt leverne en väl tilltagen tid. Under den tiden får man känna sig iakttagen ungefär som i det gamla lokalsamhället.
Fotbojans teknik kan användas. Inte för att stänga inne den "karaktärssvage". Det vore ett straff. Men för att spåra hans rörelser, och ge den sociala kontrollen. Han får bära den, så att polisens dator ständigt är informerad om hans position. En våldsverkare, lägenhetstjuv eller klottrare, som återfaller, kan polisen bara åka och hämta, om han var på platsen för brottet. En hustruplågare, som närmar sig fruns adress, möts av en polis i porten. Personer med allvarliga psykiska problem kan lämpligen inbegripas i systemet. Det kan hindra dem att begå brott, men det kan även betyda att deras behandling kan följas upp bättre.
Beteckningen fotboja blir fel. Kanske passar "lokator" bättre. En sådan är mycket billig numera. Arrangemanget löser många problem: Flera tusen poliser frigörs från jagandet av vanebrottslingar och kan ägna sig åt svårare fall. Som särskild påföljd kan ungdomar stanna hemma istället för att "åka in" till riktigt dåligt sällskap. Detta är kanske den viktigaste effekten av förslaget. Ungdomar behöver en samhällsreaktion, som är mycket snabbare och något mildare än dagens system. Kan ungdomar "korrigeras" i tid, minskar rekryteringen av brottslingar, vilket borde vara vår allra viktigaste prioritering.
Vi spenderar många miljoner på kameror för att övervaka vad hederliga medborgare gör. De enstaka brottslingarna kan man oftast inte urskilja i mängden "vanligt folk". Det måste vara mycket mer ekonomiskt och rationellt att istället satsa på övervakning av dem som visat sig ha svag karaktär.
Idén hänger på att politikerna inser att nytänkande, d.v.s. "uppfinningar", behövs även i rättssystemet. De måste ta beslutet att "frihetsberövade" skall övertyga om att de förtjänar ¿medborgerligt förtroende" innan de kan ställa samma krav på personlig integritet som "fria". Det är en rent administrativ åtgärd vars kostnader inte på långa vägar kan jämföras med systemets vinster. Det borde vara självklart att detta förslag genomförs snabbt, såvida man inte istället, mycket snabbt, kan genomföra ett annat och bättre förslag.
Rättsstatens heder står på spel.
Sture Åström, Helsingborg är fri debattör