DEBATT: Realpolitiken styr världen

Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofie magister i bland annat historia och statsvetenskap. Han återkommer på denna sida med ytterligare en del på samma tema.Realpolitik innebär att staternas agerande beror på vad som för tillfället bäst anses gynna deras egna intressen. Den är kortsiktig med visionen att den även på längre sikt gagnar den egna nationen. Stormakterna agerar mest av maktpolitiska skäl, småstater av självbevarelsedrift som Sverige under andra världskriget. Motiven är såväl politiska som ekonomiska där de senare väger tyngst. I vår tid spelar tillgången på olja, gas och metaller stor roll.
En ny och i globaliseringens tidevarv ofta förbisedd faktor är de finansiella tjänsternas snabbt växande roll i storpolitiska sammanhang. USA:s stora bytesbalans- och budgetunderskott finansieras till stor del främst av Kinas men även andra asiatiska länders köp av amerikanska statspapper. Om dessa upphör eller markant minskar drabbas den amerikanska ekonomin hårt med åtföljande svåra följder för hela världsekonomin. Av realpolitiska skäl tvingas både USA och andra länder till stor återhållsamhet i sina relationer till den sannolikt blivande supermakten Kina. Men Kina är i nuläget ekonomiskt beroende av USA då stora delar av dess växande export går till USA. Allt detta talar för att politiska meningsskiljaktigheter mellan de båda nationerna kommer att handhas på låg nivå. Detta faktum gäller även andra länder, inte minst Sverige, med handel eller övriga förbindelser med Kina.

Realpolitiska skäl framtvingar även så kallade oheliga allianser. Trots ideologiskt oförenliga ståndpunkter mellan demokratierna USA, Storbritannien och Frankrike och det kommunistiskt totalitära Sovjetunionen tvingades dessa länder att samarbeta för att kunna besegra den gemensamma fienden Nazityskland.
Andra världskriget och tiden efter visar att små nationer utan maktpolitiska ambitioner ofta av yttre omständigheter tvingas avvika från sina humanistiska frihetsideal. Som svenskt exempel kan nämnas vår eftergiftspolitik gentemot Nazityskland under de första krigsåren då Tyskland framstod som segrare på den europeiska arenan. I krigets slutskede skedde en helomvändning då utrikespolitiken anpassades till de allierades krav.
Ett annat småstatsexempel är Finland som efter nederlaget mot Sovjetunionen tvingades att helt anpassa sin utrikespolitik till de sovjetiska kraven för att kunna bevara sin inrikespolitiska frihet. Hänsyn till Finlands utsatta läge bidrog till att Sverige i motsats till de under kriget ockuperade Danmark och Norge, Norge dessutom med nordlig gräns mot Sovjet, under stor politisk enighet inte anslöt sig till den västliga försvarsalliansen Nato.

Sovjetunionens upplösning 1991 medförde en länge efterlängtad frihet för de tre baltiska staterna, av Ryssland betraktade som en del av "nära utlandet" - benämningen på de efter upplösningen fria stater som varit en del av det tidigare Sovjetunionen. Realpolitiska skäl medförde att de baltiska staterna senare under stor inrikespolitisk enighet begärde och fick medlemskap i både EU och Nato. Av samma orsak verkar nu både Ukraina och Georgien för ett framtida medlemskap i EU och Nato - något som mycket irriterar den ryska statsledningen. Rysslands ställningstagande till förmån till Serbiens krav att Kosovo även i framtiden skall vara en del av Serbien är realpolitiska. Om Kosovo får bli en självständig stat kan motsvarande krav komma från ryska minoriteter. Dessutom finns historiska band mellan de båda ortodoxa staterna. Carl-Erik Bladh

Debatt: Realpolitiken styr världen