Redskap i kampen mot terrordåd
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Terrorismen är inte bara en attack på enskilda människor. Den är attack mot vår frihet, vårt öppna samhälle och vår demokrati. Demokrati är så mycket mer än en process - det är en grundläggande värdering om hur samhället ska utformas. Den står för en människosyn som grundar sig i öppenhet och jämlikhet. Det är denna öppenhet och denna jämlikhet som terroristerna attackerar när de uppsåtligt dödar oskyldiga människor på väg till arbetet eller skolan. Därför ska vi bekämpa terrorismen med alla till buds stående medel.
Risken att också vi i Sverige en dag ska tvingas uppleva terrorattentat är tillräckligt stor för att tas på djupaste allvar. Flera stora terroristnätverk finns representerade i Sverige - inte nödvändigtvis för att utföra terrorattacker, men för finansiering och planering av våld med vårt land som bas.
I spåren av terrordåden har debatten om verktygen i kampen mot terrorismen tagit fart. Från folkpartiets håll har vi varit tydliga med det nödvändiga i att ge polisen verktyg som till exempel buggning, bevisprovokation och infiltration samt ökade resurser. DNA-register och lagring av teledata är andra viktiga redskap för att bekämpa terrorism. I Storbritannien har man med hjälp av dessa verktyg vid flertalet tillfällen kunnat förhindra ytterligare attentat av terrorister, vilket visar att de är viktiga och effektiva i kampen mot terrorismen. De är en realitet för polisen i en absolut majoritet av Europas länder och utan dem riskerar Sverige att bli en säker hamn för både organiserad brottslighet och individer med anknytning till internationell terrorverksamhet.
Kritikerna, som motsätter sig att det öppna samhället ska få dessa verktyg, har mycket att bevisa. Vad vill de göra i stället, för att bekämpa terrorismen? Framförallt från vänsterhåll kritiseras förslagen med hänvisning till den personliga integriteten. Men kritikerna talar aldrig om den integritetsförlust det innebär att falla offer för en mycket grov brottslighet. En stark rättsstat måste balansera målkonflikten mellan personlig integritet och effektiva verktyg i brottsbekämpningen.
Det är för enkelt att enbart se integritetsfrågan, och motsätta sig varje redskap för att värna det öppna samhället. I kampen mot brottsligheten kan en ensidig integritetsbetoning innebära att rättssäkerheten och brottsoffrens intressen undertrycks. Det är inte acceptabelt. Redskapen mot denna brottslighet, till exempel buggning, måste självklart omgärdas av klara rättssäkerhetsgarantier för att minimera risken för missbruk.
Det krävs vaksamhet för att försvara vårt öppna och toleranta samhälle från extremister. Samtidigt måste kampen mot terrorismen alltid föras med respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna. Vi som lever i en demokrati har inte bara rättigheter utan även en skyldighet att försvara demokratins värden mot dem som faktiskt vill störta demokratin. Sverige måste fullt ut delta i bekämpandet av den internationella terrorismen. Det finns ingen annan väg att gå för den som tror på demokratin. (SNB)
DEBATT
Torkild Strandberg är folkpartist och ledamot i riksdagens justitieutskottet.