Regeringen blundar för verkligheten
Hjälper inte. Nya arbetstillfällen skapas inte genom "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" Foto Robert Ekegren / SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inte heller har friårsplatserna i första hand gått till de grupper som ursprungligen avsågs: långtidsarbetslösa, utlandsfödda och funktionshindrade. I dag är det bara vart tredje friårsvikariat som går till någon från de prioriterade grupperna. AMS - som tagit fram statistiken - tror att det klena intresset beror på att människor har upptäckt att de faktiskt förlorar pengar på att vara lediga. Det var kanske inte "så attraktivt ur ekonomisk synpunkt som man hade trott från början", säger Lars Sjöström, AMS ställföreträdande generaldirektör, till Ekot.
Frågan är vem som trodde vad. Hur trodde regeringen och AMS att det skulle bli? Och hur tror de egentligen att arbetsmarknaden ser ut?
Hela friårstanken bygger nämligen på en märkligt statisk och ålderdomlig uppfattning om hur svenska arbetsplatser fungerar. Utgångspunkten för friårsförespråkarna är att alla är utbytbara och att det inte är något unikt med hur just jag sköter mina arbetsuppgifter. Arbetsuppgifterna är desamma avsett vem som utför dem och vem som helst kan ersättas med vem som helst. Så såg det möjligen ut i industrin för 50 år sedan, där arbetsuppgifterna var enahanda och innan begreppet arbetsrotation var uppfunnet. Men det finns få arbetsplatser i Sverige i dag som fungerar på det sättet, och de blir allt färre.
I dag är i princip alla arbeten specialiserade och den som utför dem är utbildad för det. Detta gäller också traditionella industriarbetarjobb som går mot allt större specialisering.
Ingen kan i dag knalla in på fabriksgolvet och börja jobba med den avancerade utrustningen direkt, uppgifterna blir alltmer kvalificerade och kräver specialtränad personal.
Detta är ett av skälen till att hela friårstanken är så fel. Alla är unika, även på arbetsmarknaden.
Ett annat viktigt skäl är att det faktiskt inte är en mänsklig rättighet att bli försörjd av andra om man väljer att ta ledigt från jobbet ett halvår eller ett år. Den som vill ägna sex månader åt att föda upp getter eller bygga modellflygplan snarare än åt sitt arbete är i sin fulla frihet att göra det, men inte på skattebetalarnas bekostnad.
Friåret, plusjobben och alla andra riktade arbetsmarknadspolitiska program och åtgärder är bara nya sätt för regeringen att dölja arbetslösheten.
Enligt SCB:s statistik för mars 2006 är arbetslösheten i Sverige 17,6 procent. Så stor andel av den arbetsföra befolkningen vare sig arbetar eller studerar på heltid utan att samtidigt söka jobb. Nästan var femte arbetsför person står utanför arbetsmarknaden, en svindlande hög siffra och ett jätteproblem som regeringen visat en total oförmåga att göra något åt.
Regeringen bekämpar arbetslösheten genom "åtgärder", som inte åstadkommer något annat än att skyfflar runt människor mellan kolumnerna i sysselsättningstatistiken. Får man in dem i "åtgärder" försvinner de åtminstone från kolumnen "öppet arbetslösa", även om åtgärden i fråga inte leder till ett jobb - vilket den oftast inte gör.
Det enda som på sikt kan bidra till flera jobb är en politik som gynnar företagande.
Lagar och regler behöver ändras, i vissa fall avskaffas helt. Skatter och avgifter måste sänkas.
Detta varken vill eller förmår socialdemokraterna göra. Vi måste få en ny regering, en regering som begriper vilka faktorer som skapar tillväxt.