Sedan länge har regeringen utlovat förslag till förändringar av den hårt kritiserade sjukförsäkringen. I måndags presenterades så förslagen. Men, tyvärr blev det mer retorik än politik när de borgerliga partierna genom sitt utspel försökte ge sken av att rätta till problemen. Om regeringen hade trott att kritiken skulle tystna tog de fel.
De borgerliga partierna i regeringen upprepar gång på gång att sjukförsäkringsreformen är en framgång. Vi minns klart och tydligt hur de borgerliga riksdagsledamöterna applåderade i kammaren när de tuffa sjukförsäkringsreglerna klubbades igenom efter starka invändningar från Socialdemokraterna och övriga oppositionen. Men med, så här långt, över 45 000 utförsäkrade, ett ökande antal sjukskrivna och allt fler unga förtidspensionärer ekar talet om en lyckad reform ihåligt. De marginella förändringar regeringen nu föreslår visar tydligt att de inte har lyssnat på den massiva kritiken från de drabbade, från läkarna, från kyrkorna och många andra. Regeringen har helt enkelt inte förstått huvudproblemet. Det går inte att med sjukförsäkringsregler sätta en tidsgräns för sjukdom. Sjukdomar låter sig inte styras av administrativa tidsgränser och människor blir inte friskare för att de blir fattigare.
Det är uppenbart för de allra flesta att regeln om utförsäkring måste tas bort. Istället talar regeringen om "ett något utökat utrymme för individuella bedömningar" och föreslår en oskälighetsprövning. Det hotar rättssäkerheten och förutsägbarheten i sjukförsäkringen. Ingen vet idag hur sjuk man ska vara för att omfattas av undantaget. Regeringen vill inte berätta hur många av de tiotusentals personer som är på väg att utförsäkras som kommer att omfattas. Inte annat än att det "inte kommer att vara väldigt många".
Det är inte första gången regeringen lappar och lagar i ett havererat sjukförsäkringssystem. Förra gången kritiken blev för omfattande, och de ömmande fallen för många, försökte regeringen också tysta kritiken genom att ändra en del ord i lagstiftningen. Bland annat infördes möjlighet till en oskälighetsbedömning i den mycket stelbenta prövning som görs efter sex månaders sjukskrivning. Då kritiserade Försäkringskassan begreppet eftersom det var otydligt. Inte minst rapporterna om människor med spetskompetens visar att förändringen inte fungerar. Människor som arbetsgivaren gärna velat behålla, men som tvingats säga upp sig från sina jobb för att ställa sig sist i kön på Arbetsförmedlingen.
Vi behöver en sjukförsäkring som grundas på arbetslinjen och som ger människor chans att faktiskt komma tillbaka till arbete. Då krävs omfattande satsningar på rehabilitering, en aktiv arbetsmarknadspolitik så att människor inte fastnar i långtidsarbetslöshet och en arbetsmarknad som är beredd att ge människor chansen att visa vad de kan bidra med. Då behövs tidsgränser för den enskildes rätt till rehabilitering och stöd, istället för administrativa tidsgränser för sjukdomen. Det är självklart att alla som kan ska jobba. Samtidigt ska man veta, att om man blir sjuk och inte kan arbeta, ska man få tillgång till en försäkring som både ger rätt till snabb rehabilitering tillbaka till arbete, och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Ingen ska behöva gå från hus och hem för att man har oturen att bli sjuk.
Delar riksdagsledamöterna Eva Bengtson-Skogsberg (M), Jan R Andersson (M), Jörgen Andersson (M), Anders Andersson (KD) och Anders Åkesson (C) regeringens uppfattning att det är en lyckad reform? Är det er uppfattning att de marginella förändringar som föreslås och som börjar gälla 2012 är tillräckliga?