Regeringsalternativ i vardande
Alternativet. Sänkt skatt på privata tjänster är grundbulten i den borgerliga alliansens budgetmotion. Foto: Lars Pehrson/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu har alliansen lyckats med detta konststycke, låt vara att en oppositions förslag aldrig är helskarpa. Det krävs ju en regeringskris för att de skall förverkligas.
Däremot är budgetalternativet ett viktigt tecken på att de fyra partierna kan komma överens när det gäller. Uppgörelsen i Bankeryd i höstas var det första riktiga testet, de sex arbetsgruppernas slutrapporter var nästa steg och alla siffrorna på plats i riksdagens papper det sista steget före det gemensamma valmanifestet.
Det viktigaste med alliansens gemensamma ekonomiska politik är just att den är gemensam. Att man kan visa väljarna och regeringen att här finns det ett färdigt regeringsalternativ. Sedan kan man jämföra det med vad regeringen och stödpartierna lyckats åstadkomma. Skillnaden mellan den nu presenterade alliansbudgeten och regeringens lapptäcke efter budgetmanglingen med stödpartierna är tydlig.
Så, vad har vi som väljare att se fram emot vid ett maktskifte i höst?
Det nya är offensiven för att sänka arbetsgivaravgifterna inom tjänstesektorn. Även om förslaget är utrett av LO-ekonomen Dan Andersson en gång i tiden, finns det uppenbara gränsdragningsproblem. Å andra sidan har dagens höga skatter på arbetskraft slagit ut arbete och samtidigt krattat manegen för en växande svart sektor.
Alliansens förslag bäddar tvärtom för en expanderande arbetsmarknad med riktiga jobb, mindre fusk och färre människor som jobbar svart och samtidigt tar emot bidrag. Det är en hälsokur för den infekterade tjänstesektorn. Fler företagare, fler som arbetar och betalar skatt. Föredömet finns bland annat i vårt östra grannland, där skattelättnader för privata tjänster genererat tiotusentals nya, finländska jobb.
Från tjänstebranscherna kom de uppmuntrande tillropen slag i slag på tisdagen.
Arbetsgivaravgifter är en extra skatt på den som arbetar, men den är så illslugt konstruerad att skattebetalaren aldrig själv märker av dess existens. Att avskaffa arbetsgivaravgifterna inom tjänstesektorn kan jämföras med att klä av en maratonlöpare en dykardräkt, inklusive blytyngder. Det kan bara bli bättre.
Med alliansens politik blir det också mer lönsamt att arbeta, jämfört med att inte göra det. Det är en insikt som 96 procent av LO-medlemmarna instämmer i. Det finns inget annat sätt att åstadkomma det, än att sänka skatterna på arbetsinkomster och samtidigt hushålla med bidragen till den som inte arbetar. Ju fler i arbete, desto färre som klavbinds av statens och kommunens allmosor.
Den som attackerar bidragssänkningar och skattesänkningar säger i praktiken att det egentligen inte spelar någon roll vem som jobbar och vem som inte gör det. Det finns ingen anledning för alliansen att ducka i fråga om hur jobb, bidrag och trygghet hänger ihop.
Men än så länge har den borgerliga politiken inte kommit mer än halvvägs med skatte- och jobbreformerna. Och alla "satsningar" som lanseras för att blåsa upp de offentliga utgifterna ännu duktigare än socialdemokraterna tål onekligen att diskuteras.