Regionförbundsprofessur, nej tack!
Olämpligt. Att lärosäten kan smörja politiker med hedersdoktorat, betyder inte fritt fram för att finansiera professurer med kommunala medel. Foto: Conny Sillén/PRESSENS BILD
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Regionförbundet, vars verksamhet finansieras av kommunerna (skattebetalarna) i Kalmar län, tyckte att en professur i vad man kallade för kulturell ekonomi - turismforskning - och en i handel med Östersjöregionen var något som var värt 2,5 miljoner kronor om året av skattebetalarnas pengar.
Men Regionförbundets beslut överklagades av en privatperson som menade att det faktiskt inte är kommunernas uppgift att betala för forskning, som är en statlig angelägenhet. Genom att sponsra professurerna styr regionförbundet högskolans verksamhet på ett olämpligt sätt, tyckte den överklagande på goda grunder. Uppfattningen delas av länsrätten, som nu har gått på den klagandes linje.
Regionförbundet ger sig inte utan överklagar till kammarrätten. Dessutom försöker regionförbundsdirektör Håkan Brynielsson misstänkliggöra den som överklagade, tycks det. "Det som gjorde oss än mer förvånade och som är intressant i sammanhanget är att beslutet överklagades av en person verksam på högskolan i Kalmar", kommenterar han, enligt Barometern i Kalmar. Exakt vad han menar är höljt i dunkel, men det verkar onekligen som om han tycker att det är en illojal handling av en högskoleanställd att protestera mot regionförbundets fina planer på forskningssponsring.
Brynielssons reaktion är också intressant därför att den sätter fingret på det centrala problemet med svensk forskning och högre utbildning: den tilltagande politiseringen.
Regionförbundet hävdar nämligen att sponsringen inte alls är ett sätt att försöka styra högskolans verksamhet. Med påpekandet att det minsann var högskolan som tog initiativet, försöker man friskriva sig från anklagelser om försök att styra.
Men regionförbundets argumentation håller inte. Det är väl uppenbart att rekvisitionen skulle komma att styra verksamheten vid högskolan. Och det bör man avhålla sig ifrån.
Det är staten som ansvarar för högre utbildning och forskning i Sverige - en ordning som man förvisso kan ha invändningar mot. Men så länge staten har ansvaret ska andra offentliga organ hålla sig utanför. Ett system där forskning ömsom finansieras av staten och ömsom av kommuner och landsting blir till slut helt oöverskådligt. Vem har ansvar för vad? Vem kan ställas till svars för vad? Det är viktigt för forskningens kvalitet och trovärdighet att den inte är för splittrad och att den inte är till salu.
Om vi hade ett system för forskning och högre utbildning som var fritt och oberoende, där forskningsinstitutionerna agerade på en marknad och inte styrdes politiskt, ja då vore det en annan sak. I ett sådant system är högskolor och universitet fria att ta emot pengar från vem som helst. Men så är det inte, och så länge ansvaret är statens har regionförbundet och andra offentliga organ goda skäl att hålla fingrarna borta.
Därför håller vi nu tummarna för att kammarrätten kommer till samma slutsats som länsrätten. Det vore ett steg på vägen mot minskad politisering av forskningen, samtidigt som det skulle spara 2,5 miljoner om året åt skattebetalarna i Kalmar län.