Religiös intolerans och religiös fanatism
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sagt och gjort, tre gossar "lusläste" Bibeln rad för rad två gånger och skrev ner cirka 100 frågor som vi överlämnade första skoldagen - men svar dröjde, och dröjde! Det kom först när betygen för vårterminen delades ut - vi tre, som tidigare varit bäst i klassen, fick nu alla betyget B = knappt godkänt.
Det var ett tidigt exempel på "svensk" religiös intolerans.
I dag, efter publicering av karikatyrer av islams profet Mohammed, möts vi i tidningarna av en muslimsk vredesvåg med demonstrationer, flaggbränningar och hot, som i mina ögon översätts med religiös fanatism. Det är svårt att frigöra sig från att bilden av islam som religion är tätt länkad till bilden av den militante muslimen med ett vapen i handen.
För en tid sedan ville jag ta bättre reda på vilka religiösa förmaningar, krav, påbud etcetera som driver dagens muslim. Därför köpte jag Koranen, i översättning från arabiskan av K.V Zettersten W & W 2004.
Koranen på svenska är 474 sidor, indelad i 114 "kapitel" vart och ett med en mängd verser. Jag kan inte utesluta att jag missat innebörden i någon rad, men jag hittar ingenting som skulle förbjuda avbildning, jag har hittat tre (3) ställen där profeten tar klart avstånd från vin men ett (1) ställe där vinet omnämns positivt som belöning i paradiset.
Koranen innehåller otaliga varningar om vad som händer den som ej tror på Gud (och hans profet) och otaliga uppmaningar att tro på att Gud är den ende, att han är allsmäktig och att jorden som vi vandrar på är ett oemotsägligt bevis för detta. Gud är oändligt givmild och förlåtande mot den som är/blir "rättrogen" men lika oförsonligt grym och straffande mot den "otrogne".
För mig som nutida läsare står det lika klart som vad gäller den kristna Bibeln att språkbruket och de uppmaningar som finns i stor utsträckning måste förstås som riktade till Profetens samtida.
Mohammed är en man som, efter långvarigt religiöst grubbel, omkring år 610 efter Kristus, framträdde för sina landsmän i Medina som förkunnare av en ny lära. Guds oförvanskade ord hade genom ängeln Gabriel uppenbarats för honom på tydligt arabiskt tungomål. Uppenbarelserna kom vid många olika tillfällen med början i Mekka, profetens födelsestad. Muhammed talar inte i Guds namn, det är Gud som talar genom honom och budskapet är entydigt: Gud är den ende, människan skall underkasta sig, de ogudaktigas straff och de frommas belöning i det tillkommande livet är färgstarkt beskrivna.
De vetenskapsmän/översättare som citeras i denna upplaga av Koranen är överens om att Mohammed själv var övertygad om att Gud talade genom honom.
Hans landsmän i Mecka var inte övertygade, Mohammed tvingades år 622 dra med sina anhängare till Medina där uppenbarelserna fortsatte men nu innehållande mera jordnära föreskrifter om dagliga göromål, om äktenskap, arv etcetera.
Här fastläggs också ritualer, antalet böner ändras från tre till fem per dygn, den rättrogne skall vända sig mot Mecka istället för Jerusalem, fasta påbjöds "den tionde dagen" vilket senare ändrades till hela månaden Ramadan.
Beträffande de otrogna, finns en mängd verser som anbefaller alltifrån försiktighet i umgänget till verser med direkta uppmaningar att utplåna de otrogna. Jag läser emellertid oftast in att de Mohammed avser är hans landsmän, särskilt de från Mecka, vilka han också verkligen överföll flera gånger och med vapenmakt betvingade. Historikerna tycks anse att judarna ådrog sig Mohammeds missnöje bland annat genom att pika honom för de misstag beträffande judarnas historia som finns i Koranen; det verkar nästan som han fann det lättare att förstå och umgås med de kristna.
Den ibland välvilliga hållningen tar emellertid slut efter vallfärden till Mecka år 631 då där uppläses en proklamation mot "hedningarna" (återfinns i kapitel 9). Bland annat står det ( 9:5 ) "men när de fridlysta månaderna gått till ända, så döden månggudadyrkarna, varhelst i finnen dem!" För mig är det då klart att detta syftar på de andra araber som då dyrkade flera gudar, inte på kristna eller judar, men det tycks som de religiösa fanatikerna uppfattar texten som ett "fritt fram" att jaga alla oliktänkande.
Hur ser din bild av muslimen ut?
I SvD 3/2 intervjuas ett par yngre araber som i lugn och ro dricker kaffe på ett kafé: "ta det lugnt, de vill nog bara demonstrera litet" svarar den ene på frågan om hur allvarligt det är med beväpnade, anonyma män som skriker, skjuter och bränner Danmarks flagga!
Tänk dig att en grupp män gjort likadant i Sverige - nog hade vi väntat oss att polisen hade burat in dem och inte hade vi godtagit sättet att "demonstrera "!
Trots att de kulturella skillnaderna är stora så borde vi ändå kunna förhandla på ett civiliserat sätt om det religiöst underbyggda våldet motarbetades i stället för att förhärligas.
Jag tror att moderna progressiva muslimer måste ta ett stort steg fram i debatterna, jag vill se majoritetens moderna företrädare bland muslimerna i tv-rutan fler gånger än "terroristbilden av beväpnade män som ger "ultimatum" .
DEBATT
Jan Stenlund, Västervik, är fri debattör.